Maktkampen visar att SD är en sekt
I vanliga partier brukar stigande opinionssiffror skapa en förnöjsam glädje. Ökande väljarstöd lägger helt enkelt locket på interna konflikter och eventuella motsättningar.
Sverigedemokraterna är inget vanligt parti, varken politiskt eller organisatoriskt.
I höstens val blev partiet riksdagens tredje största och under höstens budgetkaos har Sverigedemokraterna tagit allt mer plats i den politiska debatten. Opinionssiffrorna fortsätter att peka uppåt. Flera borgerliga opinionsbildare är på glid mot uppfattningen att det är dags att ge partiet verkligt inflytande.
Still i båten
För Sverigedemokraternas ledning borde det kort sagt bara vara att sitta still i båten och fortsätta att visa upp den städade fasad som varit nyckeln till partiets framgångar. I stället har kunnat ana hur den lilla gruppen män i toppen av det hårt toppstyrda partiet manövrerat för att förstärka sin egen position.
Mattias Karlsson har signalerat att han absolut inte är missnöjd med att ersätta Jimmie Åkesson, och att han inte nödvändigtvis ser det som en tillfällig lösning. Och Björn Söder har sprattlat emot av alla krafter när de andra i ledningskvartetten velat ersätta honom med Richard Jomshof på posten som partisekreterare.
Kortaste strået
För dagen är det Björn Söder som dragit det kortaste strået. Ledningen för Sverigedemokraterna har gjort honom till talman i Sveriges riksdag, men lät i dag en enig partistyrelse sparka honom från jobbet som ansvarig för partiets organisation. Att Söder får sitta kvar i ytterligare en månad är rimligen en klen tröst.
Bråken gäller i första hand inte politiskt innehåll. Skillnaderna mellan de fyra ledande sverigedemokraterna tycks snarare handla om takt och framtoning än om olika politiska linjer.
Ordningen för dagen
Det är en maktkamp och i Sverigedemokraterna förs den knappast med blanka vapen. Läckor till medierna, censur av inlägg i den interna tidningen och hemliga allianser hör till ordningen för dagen i partiledningen. Samtidigt bestraffas bristande lojalitet längre ner i partiorganisationen hårt.
Det är svårt att befria sig från känslan att Sverigedemokraternas partiledning är en sekt. Och även om det absolut inte finns någon anledning att tycka synd om Björn Söder för att han förlorat kampen om partisekreterarposten borde det göra oss alla lite oroliga.
Sverigedemokraterna har nämligen blivit en sekt med inflytande. De interna striderna inom partiet kommer att få effekter långt utanför partiets egna led.