Även tiggare har små barn

Uppdaterad 2016-04-22 | Publicerad 2016-02-01

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Det finns ett humanitärt underskott i diskussionen om tiggare

Bianca och Catalina ser ut som svenska tonåringar i vilken förort som helst. Men de flesta romska flickor går inte i skolan. Bara sex procent av romska flickor går ut högstadiet, många slutar när de är 12-13 år.

I dag presenterade regeringens utredare Martin Valfridsson sin genomgång av politiken för "utsatta EU-migranter", alltså i huvudsak romska tiggare.

– Vårt mål är att både utsattheten och tiggeriet ska minska och upphöra, sa barnministern Åsa Regner (S)

På pressträffen berättade Valfridsson om en kvinna han mött i närheten av Stockholm. Hon blev gravid under förra året och åkte under julen hem till sitt land för att föda. I januari var hon tillbaka igen, möjligen på grund av tryck hemifrån.

Menar väl

Hon är inte sämre mamma än någon annan, konstaterade Valfridsson, men resultatet av att folk ger pengar är att hennes barn far illa.

Slutsatsen av anekdoten är att vi inte bör vara så givmilda eftersom det är dåligt för tiggarna.

Martin Valfridsson menar väl. Men det är i grunden samma retorik Moderaterna använde för att införa stupstocken för sjuka. Eller för att dra ner A-kassan. Tanken är att om man hjälper människor fastnar de i ett beroende och låter bli att hjälpa sig själva.

Som om de hade ett val när alternativet är att leva ett liv under apartheidliknande former i Rumänien.

70 till 100 barn

Samma månad som Martin Valfridssons utredning tillsattes, januari 2015, kom Den dag jag blir fri av Lawen Mohtadi ut i pocket. Det är den första biografin över Katarina Taikon och en stor läsupplevelse. I höstas gick filmatiseringen "Taikon" upp på biograferna.

Taikon var romsk aktivist och gjorde förmodligen mer än någon annan för att ändra Sveriges syn på romer. Katitzi-böckerna satte djupa spår i 70-talets debatt.

Katitzi är ett smeknamn för Katarina och genom hennes ögon får vi följa en ung romsk flicka som växte upp i ett Sverige vi lämnat långt bakom oss.

Hårda tag

På pressträffen hymlade inte Martin Valfridsson om att hans lösning är hårdare tag. Förutom de rent administrativa förändringarna med bättre samordning och ett nationellt ansvar på Stockholms läns landsting tryckte han på två saker.

De kåkstäder som växt fram ska rivas och människor måste bo lagligt.

Det är bättre att ge pengar till organisationer som hjälper tiggare i deras hemländer än till tiggare på gatan.

När det gäller kåkstäder har Valfridsson en poäng. Vi kan inte tillåta att ett parallellt samhälle växer upp i Sverige utanför välfärdsstaten och vi kan inte låta människor leva så här.

Flyktingkrisen

Men frågan är snarare det som saknas. Var finns barnperspektivet?

Den 1 november 2015 fanns ungefär 4 700 tiggare i landet. Antalet barn varierar mellan 70 till 100. Dagens Katitzi växer just nu upp i någon svensk park.

Och hur löser vi detta på lite längre sikt?

Det är förmodligen sant att bättre skolgång, sjukvård och social service skulle leda till att fler sökte sig hit. Men det är också sant att romernas situation är ett gemensamt ansvar för Europa.

Sociala insatser

Det är en svaghet att dagspolitiken blivit så repressiv. Sverige är ju trots allt ett lysande exempel på att sociala problem kan lösas med sociala insatser.

Men frågan är om inte hela debatten om systemkollaps och flyktingkris förändrat även frågan om tiggarna. Vad är en frysande medmänniska utanför Coop när vi stänger ute dem som flyr från krig?

Vi har fått ett humanitärt underskott i samhällsdebatten.

Nu drabbar det även tiggarna.

Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.

Anders Lindberg

Följ ämnen i artikeln