Putin manipulerar med statlig media

Putin vill inte berätta sanningen, han vill påverka läsarna politiskt.

Kiev Redaktionen på oberoende Hromadske TV i Kiev har kuddhörna och färgglada cyklar på väggen. Det ser lite ut som en nystartad kreativ konsultbyrå på Södermalm i Stockholm.

Men här, precis här, går frontlinjen i den nya tidens så kallade "hybridkrigföring".

Mellan sanning och lögn, mellan statlig kontroll och pressfrihet.

Nataliya Gumenyuk är redaktör och medgrundare av TV-stationen.

– Jag har nog varit ledig fem dagar de senaste två åren, kanske sju, säger hon.

Inga affärsintressen

Verksamheten startades och styrs av journalisterna själva och har varken band till Ukrainas regering eller affärsintressen i landet. Kanalen finansieras bland annat av donationer från tittare, eBays välgörenhetsstiftelse i USA samt länder som Sverige och Nederländerna.

Jag besöker Hromadske TV på en studieresa med Folk och Försvar till Ukraina, till ett krig som lite glömts bort när strålkastarna riktats mot Mellanöstern.

Sedan början av konflikten försöker Ukrainas regering påverka medierna att rapportera patriotiskt i kriget och det finns en omfattande statlig propaganda.

Därför är oberoende journalistik så viktig.

Putins lögner

Den ryska invasionen och ockupationen av Krimhalvön i februari 2014 motiverades med kamp mot vad man påstod vara en fascistisk regering i Kiev. Rysk statlig media trummade upp en stark opinion för kriget, ofta med rent fabricerade nyheter.

I takt med tiden har Kremls nätverk ändrat inriktning flera gånger. Det har rapporterat om stora flyktingströmmar från Ukraina till Ryssland, om ukrainska krigsbrott och nu senast att Ukraina ska skicka soldater till inbördeskrigets Syrien för att strida sida vid sida med IS.

I vissa av nyheterna finns korn av sanning, men det är inte journalistik i normal mening. Urval, innehåll och vinklar är valda för att få politisk effekt. Vissa nyheter, som den om ukrainska soldater till Syrien, är rakt av påhittade.

MH-17

Efter nedskjutningen av Malaysia Airlines MH-17 över ett område kontrollerat av proryska separatister har den statliga ryska propagandan gjort allt för att göra bilden suddig.

I väst är de flesta experter övertygade om att separatisterna, eller ryska förband, sköt ner passagerarplanet av misstag men i rysk media har de fantasifulla teorierna avlöst varandra, till slut har gränsen mellan sanning och lögn upplösts helt.

Och så är det ofta, Ryssland sprider tvivel och spelar på människors misstänksamhet mot media. Resultatet blir en slags parallell verklighet på nätet och i TV.

Militarisering

Vid den ryska ockupationen av Krim var informationsoperationer avgörande. Soldaterna, de “små gröna männen”, saknade nationalitetsbeteckningar och i västerländsk media diskuterades på allvar om de var ryska eller inte.

Hybridkrigföring rör sig i en gråzon mellan civilt och militärt och bygger på en blandning av vapeninsats, vilseledning i medierna och hot.

Medier och sociala medier militariseras och behandlas som ett slagfält bland andra.

Och det är ett krig Ryssland vinner. Genom överraskning ställdes Ukraina och väst inför fullbordat faktum på Krim.

“Ignorera”

Hur ska då media hantera den ryska statliga propagandan?

Det är en svår fråga. Militära informationsoperationer representerar inte ena sidan av ett mynt med två sidor. Det är ett militärt instrument som syftar till att nå ett militärt mål, som att göra en ockupation möjlig eller få en befolkning att ge upp.

Som journalist drivs man av viljan att berätta båda sidor av en historia, hur gör man då om den ena sidan systematiskt ljuger?

– Vi ignorerar det, är Nataliya Gumenyuks korta svar.

Från Kreml

Det är nog i grunden en klok inställning. Det bästa sättet att bemöta rysk propaganda är helt enkelt att själv ta reda på sanningen och berätta om den.

Svaret är också en sund skepsis.

Alla nyheter om hur bra det går för Vladimir Putin i kriget mot IS är ett bra exempel. De hemma-hos-reportage i Putins nya stridsledningscentral som sprids i flera medier just nu är ett annat.

Dessa nyheter kommer från Kreml. De syftar inte till att berätta sanningen utan vill påverka dig som läsare politiskt. Den insikten är informationskrigets första försvarslinje.