Mejla

Anders Lindberg

Socialdemokraterna ska inte bara vara liberaler

Svaret på SD och nationalismen blir mer stat

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Lena Rådström Baastad, Ingvar Carlsson och Magdalena Andersson applåderar Stefan Löfven på S-kongressen i Göteborg.
Lena Rådström Baastad, Ingvar Carlsson och Magdalena Andersson applåderar Stefan Löfven på S-kongressen i Göteborg.

GÖTEBORG. En gång var det mitt jobb att gömma Socialdemokraternas röda fanor i en skrubb.

På riktigt, alltså.

Till mitt försvar kan jag säga att det var långt innan jag började jobba på Aftonbladets ledarsida.

Året var 2005 och Socialdemokraterna samlades i Malmö. Jag var protokollsekreterare på kongressen och hade egentligen ingenting med dekorationerna att göra. Men själva kongressymbolen var ett päron och den färg man valt var rosa.

Det kallades på S-internt språk för ”förnyelse”.

Så de röda fanorna skar sig.

Skåne är det partidistrikt som traditionellt ligger längt till vänster och i Malmö gillar man röda fanor. Dagen till ära hade man satt upp dem precis överallt. Scenen, som visades på tv, såg inte klok ut.

Så jag fick order om att plocka ner alla fanor och gömma dem utom synhåll.

Skåne blev rasande och anade en politisk komplott. Rosa är urtvättat rött och en typiskt liberal färg. Partiledningen blev indragen, liksom Skånes distriktsordförande som strax skulle hålla tal och inleda hela kongressen.

Plötsligt fick jag kontraorder. De röda fanorna skulle sättas upp igen. Problemet var att jag gömt dem i andra änden av kongresslokalen. Så inför de samlade kongressombuden, partistyrelsens ledamöter och media fick jag bokstaven springa iväg och hämta dem igen.

Analysen att de skar sig mot allt det rosa var helt riktig.

Även på S-kongressen i Göteborg verkar samma debatt fortsätta. Skåne är fortfarande längst till vänster, möjligen med viss konkurens av Reformisterna, och kampen mellan gammal och ny socialdemokrati känns lika levande som alltid. Men vinnaren är inte längre självklar.

I går var det så kallade temagrupper, alltså mindre grupper där partiledning och ombud snackar ihop sig. En slutsats är nog att de stora vänstersvängarna verkar utebli, vilket inte är jättekonstigt eftersom ungefär samma kommunalråd åker på denna kongress som på den förra.

Men mellan bänkraderna formas samtidigt en intressant och ny trend. Den socialdemokrati som lämnar kongressen i Göteborg har kastat av sig Stefan Löfvens mittenprojekt. Det är inte Göran Persson som återuppstår i och med valet av Magdalena Andersson utan något betydligt äldre och mer ideologiskt.

Kanske kan vi kalla det ett mer renodlat "välfärdsstatsparti"?

De projekt som bubblar på kongressen, som en ny syn på pensioner och trygghet eller en halv miljon nya bostäder leder snarast tankarna till efterkrigstidens samhällsbyggare. De socialdemokratiska ombuden har inte bara fått smak på expansiv finanspolitik och en ökad roll för staten i både ekonomin. De håller även på att uppvärdera den gamla statssocialistiska ådra som alltid funnit.

"Betong, tillväxt, administration" som slagordet lyder.

Jag tror de politiska analytikerna kommer att få fel om vilken väg S-kongressen och Magdalena Andersson är på väg att ta. Det är inte höger-vänsterkonflikten som blir det bärande utan kampen mellan centrum och periferi. Det är bruksorternas socialdemokrati som går vinnande ur det här. Kalla den auktoritär, kalla dess ledare "röda patriarker" eller se dem som gammaldags. Men här kommer de.

På sätt och vis är statens återkomst ett svar på corona. Det nyliberala och avreglerade just-in-time-samhället fungerade inte. Att socialdemokratin är medskyldig till detta är inget som märks på kongressen. Marknadsskolan och timanställningarna i äldrevården är liksom arbetskraftsinvandringen enbart högerns fel.

Men på sätt och vis är det vi nu ser även ett svar på SD och den ökande nationalismen i Europa. En mindre liberal socialdemokrati, mer ordning och reda och betydligt mer stat blir ett svar som ännu inte testats.

I Göteborg är scenen djupt röd och det finns inte ett päron i sikte. Socialdemokratin har på sätt och viss plockat fram de röda fanorna ur skrubben igen. Men inte för att signalera någon vänstersväng utan för att påminna om den socialdemokrati som en gång byggde landet.

Förnyelsen är över.

***

Chatta med Anders Lindberg. Chatten öppnar 09:00 men du klan ställa dina frågor redan nu

Skriv inlägg
  • Anders Lindberg

    Tack för dagens chatt :-)

  • Pest eller kolera, söka stöd hos centern eller isolera sverigedemokraterna. Varför inte söka stöd hos vänsterpartiet. I dag känns det som sossarna sålt sin själ till djävulen. Bara för att få behålla makten.

    Lars-ove Blomgren

    Om V:s röster hade räckt till majoritet för S, MP och V så hade nog V suttit i regeringen vid det här laget. Men rösterna räcker tyvärr inte till det.

    Anders Lindberg
  • Kan du förklara för mig hur S trots flera års tapp är så rädda att vara socialdemokrater och T.o.m löven kallade sig ett mittenparti. Du beskriver det i din ledare men ändå så verkar det som att det ska fortsätta med den misslyckades liberala politiken. Det blev ju tydligt att vinna väljare med ett S som vågar vara S. Tex förslaget om familjeveckan inför förra valet gav direkt ett par % i opinion. Inte så mycket för att förslaget var bra men för det ideologiska. Men ändå uteblir vänstersvängen. Jag får nog tyvärr fortsätta i exil i Vänsterpartiet ett tag till då S inte verkar återuppstå.

    Robert B.

    Jag tror att det är en fråga om en stegvis förändring även längs högervänster-axeln.

    Så när vi ser tillbaka på kongressen tror jag det skett en förändring även där, men mindre än vad det låter som.

    Karensdagen lär ryka, skulle jag gissa och någon slags kompromiss måste de göra om finanspolitiska ramverket.

    Anders Lindberg
  • Anders,

    Jag har varit gråsosse hela mitt vuxna liv. Ändå tycker jag att det är bra att vi då och då haft skifte i Rosenbad. För regeringsmakt i över 40 år som S haft då man förlorade 1976, är inte bra. Varken för en nation eller ett parti. Nya ide’er måste prövas och det förlorande partiet tvingas till nyorientering. Det är sällan fel. Och nya val är inte långt borta.

    Inför 2022 känns det annorlunda. De blåbruna står för något nytt och skrämmande. De gamla ”fina” borgerliga partierna har sålt sin själ. Det som rivs ner om de vinner kan kanske aldrig byggas upp igen. Känner du likadant?

    Lars Thulin

    Jag tror nationalismen på många sätt ändrar spelplanen, tidigare var politiken i första hand en fråga om fördelning. Nu blir det mer digitalt med frågor om kultur eller invandring. De är på m ånga sätt frågor mon moral och då blir det knepigt att kompromissa.

    Jag hoppas att Kristersson förlorar och att Moderaterna sen ger upp SD-vägen och hittar tillbaka till mer av ett borgerligt samarbete. Det skulle stänga ute Jimmie Åkesson från inflytande mer permanent.

    Men det står onekligen mycket på spel nu.

    Anders Lindberg
  • Hur ska S försöka vinna tillbaka fd S väljare som gått till SD på 2010-talet utan att radikalt skärpa både invandringspolitiken och kriminalpolitiken dvs..lägga sig mycket nära SD rent sakpolitiskt? Det är flera hundratusentals väljare som gått från S till SD.

    Danska S gjorde precis det och utplånade nästan dansk folkeparti.

    Skulle svenska S göra likadant som danska S kan de få en bra bit över 40% väljarstöd

    LO Anders

    Det finns ju de som argumenterar för en sådan lösning. Sverige är dock inte Danmark och danska S minskade faktiskt i förra valet. Det är knappast så lockande

    Anders Lindberg
Publisert:

LÄS VIDARE

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.