Öken, femtio grader och beväpnad milis
Internationella frågor brukar inte avgöra svenska val. Nästa gång kan det bli annorlunda.
År 2010 har Sverige just varit ordförande i EU. Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt (eller hans efterträdare) har stått i strålkastarljuset ett halvår. Det är bara nio månader mellan det avslutande toppmötet och den svenska valdagen. En positiv bild i utländska medier kan bära långt, ett taffligt ordförandeskap kan få motsatt effekt.
Mona Sahlin har visat sitt internationella engagemang senast genom resan till Mellanöstern. Men när får socialdemokratin ordning på sin oppositionsroll i Europapolitiken?
Okej att EU inte är det hetaste ämnet på fikarasterna. Jag kan också förstå om socialdemokraternas ledning vill slippa en uppslitande debatt om den nya grundlagen.
Men det borde inte hindra att man bygger upp ett starkt EU-kansli, som kan ligga steget före regeringen med nya initiativ. Det blir svårt för socialdemokraterna att klaga på regeringens passivitet hösten 2009 om inte partiet snart har en egen uppfattning om miljön, jämställdheten och jobben inför ordförandeskapet.
Mona Sahlin behöver också ersätta Ulrica Messing med en erfaren s-politiker som kan ta debatterna om svenska soldater utomlands.
De farliga militära insatserna dominerar kanske rubrikerna inför valet 2010 på ett helt annat sätt än i dag.
Redan om några månader kan en stor grupp svenska soldater rikta sina automatkarbiner mot rebeller i Tchad och Centralafrikanska republiken. Samtidigt som Carl Bildt rekade terrängen i Afrikas öknar avgick försvarsministern. Mikael Odenberg anser att besparingarna äventyrar de internationella insatserna.
Det finns goda humanitära skäl för en EU-insats som sätter stopp för övergreppen i Darfur och dess omgivningar. Men det finns också många frågetecken, som Carl Bildt skrev före sin resa.
Tidningen Combat and Survival brukar inte ligga på mitt nattduksbord. Jag får ändå upp ögonen för ett reportage om franska elitsoldaters operation tidigare i år i Centralafrikanska republiken, nära Darfur. Skildringarna av dödandet gör det uppenbart hur farligt området är.
De svenska soldaterna i Kongo år 2003 var också inblandade i strider. Då var det yrkesmilitärer från SSG, särskilda skyddsgruppen, och fallskärmsjägarskolan.
De som deltar i den nordiska stridsgruppen i EU är säkert duktiga, men har inte samma militära erfarenheter som SSG. Värnpliktsrådet klagar på glättad information till dem som blivit värvade. Ökensand, femtiogradig värme och välbeväpnad milis är inga lätta motståndare.
Folkpartiets kloka försvarspolitiker Allan Widman riktade i Dagens Nyheter förödande kritik mot Sveriges insats i Afghanistan. Jag hoppas att nästa utlandsuppdrag sköts bättre.
Folkpartiet har landsmöte men mina tankar är kvar på centerstämman. Jag grunnar på lördagens applåder för Andreas Carlgren när han klev upp på podiet för att hålla sitt miljötal. Det lät som efter ett partiledarval. Bara blomsterkvasten saknades.
Innehållet i talet var rätt tunt, men det stormande bifallet till Carlgrens politiska återkomst intressant.
Maud Olofsson drog snabbt ned miljöministern på stolen bredvid sig när han gick av scenen. Det gjorde hon klokt i.
Andreas Carlgren har varit med förr när partiledare tvingats avgå. Om det är någon som kan hota Maud Olofsson efter ett förlustval 2010 så är det han.