Äntligen kaxar sossarna till sig
Stockholm måste bli större. Socialdemokraterna i Stockholm siktar på tre miljoner invånare om 50 år.
Äntligen börjar sossarna i Stockholm släppa loss.
I sommar har de presenterat en riktigt kaxig rapport om hur de vill se huvudstadens framtid.
De skriver att Stockholm inte ska konkurrera med Borlänge, Olofström eller Edsbyn utan med Köpenhamn, London och Paris.
Det är rätt, något mindre duger inte. Storleken har betydelse.
Sverige behöver en tillväxtmotor, en kreativ, hektisk stad där många människor sätter trender. Som bidrar med mode, musik och kultur till resten av landet, till resten av Europa.
För nästan 40 år sedan flyttade jag till Stockholm för att plugga. I dag bor nästan hela mitt gamla barndomsgäng här i stan, där jobben och möjligheterna fortfarande finns. Jag menar inte att alla måste flytta hit.
Men Stockholm måste vara så stort att alla som drömmer om att flytta hit får plats.
Sedan jag kom till Stockholm har jag bott på 14 olika adresser. Tidigt 70-tal gick det inte att få en studentlägenhet och det verkar fortfarande lika omöjligt.
Stockholms studentbostäders hemsida meddelar just nu, strax innan terminsstart 2009, att de har noll lägenheter att förmedla.
Då återstår bara andrahandslägenheter och dyra svarta kontrakt. Eller kontakter, vilket inte alltid är så kul som det låter. Jag minns att jag långa perioder fick sova i en tältsäng hos min moster.
Stockholm måste vara så billigt att alla har råd att flytta hit. Bygg fler billiga hyreslägenheter och studentbostäder.
Bostadsborgarrådet Joakim Larsson (M) möter behovet av studentbostäder med att slå ihop tio bostadsköer till en.
Men det är inte antalet köer som räknas. Det är kötiden.
Stockholm behöver de unga för att möta det ökande antalet pensionärer.
Staden behöver föryngras för inte ens vi, som bott här ett tag, har lust att leva i ett ängsligt reservat för dem som tycker att allt var bättre förr.
I veckan har Stockholms stad firat både ungdomen och kulturen i olika festivaler.
Ung08 höll till nere i Kungsträdgården och lite oroligt var det att se vilka utställare som vänder sig till det unga Stockholm: polisen, brandförsvaret, sjukhusen och försvaret med sitt svarta stånd.
Jag fick under loppet av två timmar lära mig att rädda en person från kvävning, att stoppa en större blödning, att bära en 70 kilo tung person samt att fienden talar ryska
eller arabiska.
Vem har sagt att det är lätt att vara ung?
Lite längre in i Kungsan hittade jag dock lite oväntat en trösterik utställare: Kungliga Dramatiska Teatern med sminkloge och allt. Säkert har den nya teaterdirektören Marie-Louise Ekman förstått vilken som är framtidens publik.