Norrlänningar är det drygaste som finns
Alla som har släkt, vänner, Facebookvänner eller över huvudtaget känner någon i Norrland vet hur det låtit senaste två veckorna.
– Va, har ni snö i Stockholm. Snö? I Sverige, i år igen. Det var som fan, ha ha ha.
Skadeglädjen är den enda sanna glädjen, sägs det. När det faller ett par centimeter snö i Skåne stannar kollektivtrafiken och ingenting fungerar. När snön faller över Södermalm blir det en riksnyhet eftersom inga journalister kommer till jobbet.
I Norrland lägger man i stället in en prilla till och kör i gång sin skoter. Och har jätteroligt åt alla förvånade sörlänningar i sina bilköer.
Snöskoterprofilen Daniel Bodin från Malungsfors tog demonstrativt ut sin skoter och körde för några dagar sedan omkring i Gamla stan i Stockholm. Det filmades och filmen spreds på nätet. Alla tyckte det var roligt, utom polisen.
– Det har upprättats en trafikmålsanteckning, meddelade Kenneth Adolfsson, trafikutredare vid Citypolisen.
Enligt polisen är skoter ett terrängfordon som inte bör köras på gator hur som helst. Med tanke på hur plogningen fungerat är väl skillnaden på ”terräng” och ”gata” mest semantisk.
I framtiden kommer situationen förmodligen bli värre. Resultatet av klimatförändringarna är mer av extremt väder. Det ställer stora krav på politikerna att anpassa samhällets strukturer som snöröjning och räddningstjänst för att hantera situationen.
Men det ställer också krav på var och en av oss. Vid temperaturer på minus 15–20 grader kan ett större strömavbrott eller igensnöade vägar skapa väldigt farliga situationer.
Stockholmarna måste därför bli mer som norrlänningar. I de stora städerna är man så van att någon annan fixar saker att man verkar ha glömt bort vad som krävs ifall olyckan verkligen är framme. Att ha ficklampa, stearinljus, extra filtar och tillgång till rent vatten är ingen självklarhet. Hur många kan laga varm mat om strömmen går? Hur många kan själva värma upp sitt hus eller sin lägenhet?
Den svenska traditionen är annars att vi haft en hög beredskap. Den frivilliga försvarsorganisationen Civilförsvarsförbundet har sedan 1937 informerat allmänheten och organiserat människor för att öka kunskapen om hur man själv kan hantera kriser och säkerhet i vardagen.
Även organisationer som Scouterna, Friluftsfrämjandet och Jägareförbundet gör att många har utbildning och kunskap som även är användbar vid civila kriser. Men det är uppenbart att det inte räcker.
Samhället måste ta ett större ansvar för att nå ut med kunskap, gärna i samarbete med organisationer som just Civilförsvarsförbundet.
Ovädret verkar vara över, för den här gången. Nästa gång behöver vi alla vara lite mer norrländska.