Svensk polis ska inte tortera folk
Historien med narkosläkaren som åtalades för dråp på ett svårt sjukt spädbarn på Astrid Lindgrens barnsjukhus har berört och upprört många. Läkaren greps på sin arbetsplats den 2 mars 2009 och friades från alla anklagelser av tingsrätten i oktober 2011.
I Läkartidningen nyligen berättade hon om sina upplevelser i häktet. Bland annat om hur en polis hindrade henne från att sova genom att tvinga henne att ställa sig upp varje halvtimme natten före häktningsförhandlingen. När hon inte längre orkade blev hon kastad i väggen.
Att förhållanden i svenska häkten är under all kritik har varit känt länge. Bland annat FN:s tortyrkommitté har tidigare kommit med hård kritik.
Om narkosläkarens uppgifter stämmer är det fråga om systematisk tortyr. Det är fullständigt oacceptabelt. Att beröva någon all sömn är dessutom en känd tortyrmetod.
Nu ska åklagare utreda om någon begått tjänstefel. Antagligen en helt meningslös utredning eftersom ord kommer att stå mot ord och poliserna haft över ett år på sig att prata ihop sig.
Har narkosläkaren otur lämnar polisen dessutom in en motanmälan om våld mot tjänsteman, eller något annat fantasifullt.
Denna gång är en läkare drabbad. Hon har hög status i samhället och stor trovärdighet. Kanske blir hon därför trodd, men troligen inte.
I Sverige utreds klagomål mot poliser av polisen själv. Ofta dröjer det allt för länge innan förundersökningar om exempelvis tjänstefel påbörjas och de läggs gärna ner med just motivet att ord står mot ord.
Risken finns alltid att kollegor misstänks skydda varandra och polisens kåranda är ökänd.
Detta skadar allmänhetens förtroende. Det gör det också svårt för poliser att rentvå sig från falska anklagelser.
Alternativet är att låta en helt oberoende myndighet utreda klagomål mot poliser. Det blir en allt mer attraktiv idé.