Skräcken blir skydd för M
Skrämselpropaganda utan ambition
24 augusti 2014. rädsla.
Rädsla är inte svårt att förstå, sa Alfred Hitchcock. Och han borde väl veta. ”Inget har förändrats sedan rödluvan och vargen. Det som skrämmer oss i dag är samma sak som skrämde oss i går. Det är bara en annan varg”.
Att skrämmas i politiken är ett av de äldsta trick som finns.
Jag hade en lärare på universitetet i USA, en professor Ted Brader som skrev en hel bok om i princip bara två politiska känslor: rädsla och entusiasm.
Han gjorde den första vetenskapliga studien av hur känslor i politiska reklamfilmer påverkar väljare. Glada reklamfilmer som berättar att det är morgon igen i Amerika entusiasmerar de egna sympatisörerna.
De kan i denna bemärkelse ha betydelse, de är däremot rätt värdelösa på att övertyga motståndarens väljare.
Reklamfilmer som spelar på rädsla däremot, kan göra just detta.
När vi blir rädda skräms vi till att ta in ny information om nya frågor. Och det är ny information om nya frågor som kan få oss att ändra politisk uppfattning.
I politiken är rädsla därför oerhört mycket mer effektivt än ilska.
”Att vara arg”, denna av den politiska vänstern så omhuldade känsla, gör väldigt lite för att få människor att ändra åsikt.
Rädsla däremot, rädsla fungerar.
Om den görs på rätt sätt.
I onsdags höll Anders Borg och Carl Bildt presskonferens. Herrarna föreläste om kriget i Ukraina, mördandet i Syrien, den fasansfulla terrorn i Irak samt en världsekonomi fylld av risker. I bakgrunden projicerades skrämmande fotografier.
Förra lördagen hade Fredrik Reinfeldt varnat för Migrationsverkets ökande kostnader. Dyrare migrationspolitik ställdes mot andra satsningar, till exempel välfärden. I går stod så Anders Borg på Harpsund och sa att det kan behövas 25 miljarder kronor i åtstramningar 2015 och 2018. Den svenska ekonomin utvecklas sämre än väntat. De mörka molnen tornar upp sig. Världen är så stor, så stor och det är inte svårt att se vad det är Moderaterna håller på med.
”Det som skrämmer oss i dag är samma sak som skrämde oss i går. Det är bara en annan varg.”
Precis som den tidigare ordföranden i regeringens finanspolitiska råd, ekonomiprofessor Lars Calmfors uttryckte det kan Fredrik Reinfeldt och Anders Borgs plötsliga tal om flyktingkostnader knappast ha att göra med någon oro för de offentliga finanserna. Summorna de talar om är inte särskilt stora. Inte i den jätteapparat som är statens budget.
Men framförallt går det inte att sätta en prislapp på flyktingmottagandet så långt in i framtiden och detta vet naturligtvis både Fredrik Reinfeldt och Anders Borg. Ändå viftar Moderaterna med siffrorna som vore de skrivna i sten.
Som Lars Calmfors sa:
”Det måste vara andra politisk-taktiska överväganden som ligger bakom.”
Vi befinner oss helt enkelt i en valrörelse. Och politikers jobb i en sådan är att vinna. Kan man inte vinna är ens jobb att minimera sina förluster.
Detta är vad Moderaterna håller på med.
Och det är helt okej.
Moderaterna har ett par starka kort kvar att spela. Socialdemokraterna har just nu högre förtroende i princip alla sakfrågor utom ekonomin. Moderaterna måste därför få debatten att handla om det diffusa ting som är ”förtroende”. Det som tydligen uppkommer när kostymklädda herrar står på en scen och ser bekymrade ut tillsammans.
Fredrik Reinfeldt lyckades vinna förra valet genom att skrämmas med eurokrisen: Kom och kryp upp i Anders Borgs mjuka hästsvans, annars blir det som i Grekland.
Nu försöker Moderaterna göra om tricket.
Det är bara det att denna gång är det mycket svårare.
Under åtta år har Anders Borg och Fredrik Reinfeldt knappt lyft ett finger för att stötta de kommuner som tar emot många flyktingar, vilket Boel Godner, Södertäljes kommunalråd snabbt påpekade.
Fyra veckor innan valet talar så statsministern plötsligt om att vi måste ”öppna våra hjärtan”.
Under åtta år har Moderaterna under ledning av Anders Borg riktat dråpslag mot dråpslag mot det svenska försvaret. Vi minns alla hur aviserade besparingar på tio procent fick försvarsminister Mikael Odenberg att avgå i protest. Moderaterna har i praktiken gett upp målsättningen att försvara hela Sverige.
Tre veckor innan valet står så samma parti och skräms med krig i Ukraina och terrorn i Irak.
Kommer svenska folket gå på det här?
Det har varit högljudda diskussioner om huruvida Moderaternas skrämselkampanj är moralisk. Och visst, självklart riskerar de att hjälpa Sverigedemokraterna.
Det är också en risk som de verkar ha kalkylerat med.
Å andra sidan.
Det är inte fel att politiker vill vinna val. Det är inte ens nödvändigtvis fel att politiker är cyniska när de försöker vinna val. Att de tar stora risker när de försöker vinna val. Att de hycklar, skräms och småluras. Makt är makt och väljarna är inte dumma.
Problemet är när politiker slutar veta varför de vill vinna val. När de inte längre har ett politiskt projekt som de vill genomföra, när de inte vet varför de taktiserar, planerar och försöker vinna till varje pris.
2006 och 2010 visste Moderaterna varför de ville ha makten. Varför de så desperat slogs för den.
Vet de Nya Moderaterna av i dag detta?
Om svaret är nej, då har vi på allvar anledning att vara rädda.