Politiska lögner löser inga kriser
I förra veckan var näringsministern på besök i riksdagens konstitutionsutskott. I dag var det förre försvarsministern Sten Tolgfors tur.
Samtidigt fortsätter rapporteringen om biståndsminister Gunilla Carlssons problem och den stenhårda kritik hon fått i en intern konsultrapport. Det ärendet hamnar också i KU så småningom.
Bakom rubrikerna finns riktiga skandaler, handfast politik som inte tål dagens ljus. Svenska myndigheters bredvillighet att i lönndom hjälpa diktaturens Saudiarabien med vapenproduktionen, näringsdepartementets generösa internrepresentation och biståndets nedmontering.
Politisk kultur
Men där finns också något annat, en gemensam kultur av politiskt fiffel och oblyga osanningar som vuxit fram under lång tid. Ledande politiker och deras medarbetare tycker tydligen att de helt enkelt kan ljuga, i alla fall till de överbevisats.
Annie Lööfs framträdande i förra veckan kommer att kommas ihåg för ministerns tvärsäkra påstående att de uppgifter om den interna representationen som Aftonbladet frågat efter visst inte lämnats ut till någon annan.
En medarbetare hade bara "råkat" nämna det, för Ekot.
Medarbetarna visste
Kanske trodde Lööf själv på uppgiften, men det kan knappast de medarbetare som förberedde henne för förhöret ha gjort. De visste ju att pappren skickats till både Ekot och TT innan Aftonbladet fick dem.
Affären med den Saudiska vapenfabriken har ända från början ackompanjerats av mörkläggning och undanflykter. Ämbetsmän har blånekat och skyllt ifrån sig, ministrar har tvått sina händer och sparkat neråt.
Tolgfors, som numera försörjer sig som konsult åt bland annat vapenindustrin, fortsatte den linjen under den öppna delen av konstitutionsutskottets utfrågning i dag. Och även om hans partikamrater nickade instämmande är det svårt att tro att vi fick veta sanningen.
Och Gunilla Carlssons konsultrapport. I går morse kunde vi höra presschefen på UD försäkra att det var en ren tillfällighet som fick departementet att anmäla upphandlingen till Kammarkollegium, tio månader för sent men bara en dag efter att journalister frågat efter rapporten.
Tror de att vi är dumma på riktigt?
Dags att sätta stopp
Det finns antagligen någon - inte minst i ministrarnas svällande staber av fjuniga presspersoner - som skulle kalla lögnerna och halvsanningarna för krishantering eller vanliga medierelationer. Men att förneka det uppenbara, smita från ansvar och trixa med offentlighetsprincipen är inte att hantera en kris.
Det är omoget och omoraliskt, och det blir inte bättre när oärligheten fortsätter ända in i riksdagen och konstitutionsutskottet.
Om inte utskottets ledamöter vill bli en del av cirkusen är det dags att sätta en gräns precis här.