Sveriges uppgift att skydda barn på flykt

Varningen blev liggande i nästan två veckor. När tjänstemannen på socialen läste den var 8-åriga Yara redan död.

Barnen är viktigast. Människan har alltid försökt skydda de allra minsta.

Under andra världskriget skickades finska barn till Sverige. Det var säkert svåra beslut för föräldrarna, men de ville helt enkelt att barnen skulle överleva. I Storbritannien fick barnen fly London under tyskarnas bombardemang.

Tiotusentals judiska barn skickades ensamma i väg från sina hem i Nazityskland för att undgå förföljelse. 500 av dem kom till Sverige.

Svensk uppgift

Vi var förskonade i det här landet. Det blev vår uppgift att skydda de utsatta barnen, precis som vi borde ha skyddat krigsskadade Yara när hon kom hit från Gaza. I februari 2013 - för bara två år sedan - anlände hon helt ensam till Karlskrona.

Hon fick bo hos släktingar och mannen i familjen utsågs så småningom till vårdnadshavare.

Snart kom varningssignalerna. Socialtjänsten kontaktades, grannar, skolpersonal och en handlare i närheten misstänkte att Yara inte hade det bra. Hon kom inte till skolan, slutade på fritids. Hon hade inga vinterkläder och när hon kom till skolan saknade hon ofta strumpor på fötterna. Till en kamrat anförtrodde Yara att hon fick stryk hemma.

Polisen faxade

På långfredagen förra året faxade polisen över en "misstanke om missförhållanden" till socialtjänsten. Den varningen blev liggande i nästan två veckor. När tjänstemannen på socialen läste den var 8-åriga Yara redan död.

Obduktionsprotokollet avslöjar Yaras sista tid i livet. Hon fick ta emot ett stort antal slag mot huvud, ben, armar och bål. Hårtussar hade slitits av med våldsam kraft. Flickan hade gamla skador, halvläkta skador och de skador hon slutligen dog av. Hon slogs så hårt att fettvävnader gick sönder, fördes ut i blodet och vidare till lungorna där de kvävde henne.

Det svenska samhället kunde inte skydda Yara.

Presskonferens

Dagen efter mordet var kommunen betydligt snabbare. Då höll man presskonferens och Yaras rektor utsågs snart till syndabock. Trots att han följt alla riktlinjer och larmat socialen stängdes han omedelbart av från sitt arbete. Två månader senare försökte han ta sitt liv, men överlevde med svåra hjärnskador.

För Karlskrona kommun blev krishanteringen alltså en presskonferens samt en utpekad och avsatt rektor. Och även om kommunen senare bett rektorns familj om ursäkt, kvarstår tragiken. Den handlar om en kommun med en socialtjänst som var så överbelastad att den inte hann med ett övergivet barn. Den handlar om skolpsykologen som sparades bort, om kommunens och samhällets oförmåga att sätta barnet främst.

Det handlar givetvis ytterst om vårdnadshavaren och hans fru som i dag dömdes för mordet på Yara. Kvinnan dömdes till livstid för att hon dödat Yara medan mannen fick sex år för att han lät det ske. Precis som resten av samhället vände han ryggen åt det barn som inte kunde försvara sig.

Som borde ha fått allt stöd.

Följ ämnen i artikeln