Vänstern måste vara med

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

9 OKTOBER 2008. Under den dånande finanskrisen trängde ett sensationellt inrikespolitiskt budskap fram: Mona Sahlin, Maria Wetterstrand och Peter Eriksson försäkrade att deras två partier ingått nära allians med åtminstone tio års varaktighet.

Inget av partierna har prövat eller förankrat beslutet bland sina medlemmar eller partiorganisationer. De partirådslag Sahlin och Marita Ulvskog hänvisar till prövade aldrig frågan om partisamarbete eller regeringsbildning. Ämnet kunde med fördel diskuteras vid nästa års partikongress. Den kunde ta ställning till resultaten från arbetsgrupper där socialdemokratin samrådde med såväl miljöpartiet som vänsterpartiet.

Mona Sahlin och partisekreteraren går så långt att de rent av suddar ut vänsterpartiet ur historien. De skriver att socialdemokratin och miljöpartiet gjort upp om femton budgetar. I det arbetet deltog också vänsterpartiet. I motsats till miljöpartiet tog också vänsterpartiet ansvar för den mycket påfrestande ekonomiska saneringen 1994.

Att vänsterpartiet i dag ställer sig något kritiska till utgiftstak och överskottsmål är inga tungt vägande skäl för att sätta partiet i karantän. Dessa ekonomisk-politiska restriktioner har LO ofta ifrågasatt. I dagens ekonomisk-politiska praktik sätts reglerna ur spel över hela västvärlden.

Mona Sahlins och miljöpartiets allians måste tolkas främst som en ideologisk markering: en anpassning till en politisk mittenkurs, lyckligtvis kompletterad med tydliga ekologiska perspektiv. Samarbetet med miljöpartiet är värt allt stöd. Däremot är vänsterpartiets exklusion olycklig, rent av äventyrlig. Socialdemokratin riskerar lämna från sig ideologiskt centrala frågor om större samhälleligt inflytande över den ekonomiska sfären, löntagarinflytande och om radikal social rättvisepolitik. Det blir svårt att mobilisera LO-medlemmar för den ideologiska hållningen. Någon i partiledningen kunde ha påmint sig valet 1998. Inom fackföreningsrörelsen har vänsterpartiet avsevärt starkare ställning än miljöpartiet.

Kanske ska Sahlins för socialdemokratin historiska beslut tolkas som en än djupare strategisk omprövning, en öppning för samarbete över det som kallas blockgränserna. I brevet från Sveavägen 68 attackeras uteslutande ”moderaterna”.

I nationellt djupt kritiska situationer kan samförstånd bli nödvändigt. Fast så argumenterar inte Sahlin/Ulvskog;

deras mål är, skriver de, att ”slänga ut regeringen Reinfeldt”.

Hittills tyder inget på att vänsterpartiet motsätter sig det uppdraget.

OS