Ryskt uran är inte framtiden
”Regeringen gav helt enkelt upp försöken att driva en medveten energipolitik”
I sitt sökande efter leverantörer av bränsle till de svenska kärnkraftverken har Vattenfall hamnat i Ryssland. Det statliga atombolaget Rosatom TVEL ska redan nästa år skicka en provsändning till Ringhals.
Vid sidan av civil kärnkraft är Rosatom också en del av det ryska kärnvapenprogrammet.
Kommersiella leveranser
Går allt bra kan det bli fråga om kommersiella leveranser 2020. Det säger Vattenfalls nyutnämnde Nordenchef Torbjörn Wahlborg till Svenska Dagbladet.
I Ryssland beskrivs kontraktet som ett genombrott på exportmarknaden. Affären ska öppna dörren till västerländska reaktorer för ryskt kärnbränsle.
Vattenfall vill framställa hela affären som ett ganska oproblematiskt försök att pressa priserna på kärnkraftsuran. Hittills har två leverantörer, amerikanska Westinghouse och franska Areva, i stort sett varit ensamma om att förse reaktorerna med bränsle.
Påtryckningsmedel
Ryska Rosatom TVEL skulle bli ett tredje alternativ och en garanti mot skenande bränslepriser.
Så enkelt är det nog knappast. I Ryssland betraktas energiexporten som ett säkerhetspolitiskt verktyg. Regimen drar sig inte för att använda olje- och gasleveranser som påtryckningsmedel mot andra länder.
Ingenting tyder på att det skulle vara annorlunda med uranet.
Enorma miljöproblem
Samarbetet med Rosatom kopplar dessutom indirekt den svenska energipolitiken till det ryska kärnvapenprogrammet.
Framför allt avslöjar affären att kärnkraften vid sidan av alla säkerhetsrisker dras med samma problem som många andra energikällor. Den bygger på användningen av en begränsad råvara som skapar enorma miljöproblem när den ska utvinnas, och den gör Sverige beroende av kommersiella krafter och andra länder.
Det är ytterligare ett argument för att kärnkraften aldrig kan bli den långsiktiga lösningen på Sveriges energibehov.
Lösningen: Gav upp
Ändå öppnade den borgerliga energiöverenskommelsen 2009 bland annat för ny svensk kärnkraft. För att lösa interna motsättningar gav regeringen helt enkelt upp försöken att driva en energipolitik.
Energipolitiken styrs just nu av devisen ”den som lever får se”.
Då är det kanske inte så svårt att förstå de märkliga turerna kring Vattenfall.
Håller dörrar öppna
Försöken att köpa ryskt uran blir, precis som de diskreta förberedelserna för att bygga nya kärnkraftverk, ett sätt att hålla alla dörrar öppna. Och de katastrofala affärerna i europeisk gas- och kolkraft som förra veckan ledde till nedskrivningar på ofattbara 30 miljarder är resultatet av bristande politisk styrning.
Bristen på energipolitik är redan dyr för svenska folket, och kostnaderna kommer bara att stiga.