Schwarzenegger skulle behövas i svensk politik
Vågar Magdalena Andersson bjuda in en La Camilla idag?
I den aktuella SVT-dokumentären ”La Camilla” berättar Camilla Henemark sin otroliga historia. Den sträcker sig bokstavligen från slott till koja. Idag har hon långt ifrån ett liv i sus och dus som under Army of Lovers glansdagar. Det enda som fortfarande får det att gnistra till inom henne är när hon tänker på politik.
Det politiska engagemanget har löpt som en röd tråd genom hennes brokiga liv.
På 1990-talet blev hon, mitt under sin artistkarriär, uppringd av statsminister Ingvar Carlsson. Han frågade om hon ville hjälpa Socialdemokraterna i valrörelsen. Camilla Henemark blev ett dragplåster och 1 maj-talade om social rättvisa.
En tanke som slår mig: skulle Magdalena Andersson våga göra något liknande idag?
Visserligen är det inte ont om mindre lyckade exempel på kändisar som gett sig in i politiken. Men det finns också många som varit oerhört framgångsrika.
Socialdemokraterna under Olof Palme var ett nav för landets intellektuella. Mona Sahlin hade också den kvaliteten att öppna upp partiet och bjuda in kreativa hjärnor.
Men på senare år har sossarna blivit gråare och tristare. Magdalena Andersson är landets mest populära partiledare, men intellektuell espri är knappast hennes främsta styrka.
I helgen intervjuade Aftonbladets Wolfgang Hansson den brittiska författaren Timothy Garton Ash. Han är en typisk europeisk intellektuell med ett brett perspektiv på politiken.
I sin nya bok ”Europa – en personlig historia” noterar han att många begåvade ledare ofta också är skådespelare, regissörer eller författare. Han nämner Winston Churchill, Charles du Gaulle, Willy Brandt och Vaclav Havel.
Ukrainas Volodymyr Zelenskij, president och tidigare komiker, har under kriget visat hur viktigt det är att vara en skicklig kommunikatör, menar Ash.
Donald Trump skulle man kunna nämna som invändning mot att kändisar ska ge sig in i politiken. Men politik handlar om att vinna val, det är socialdemokratins livsnerv. Om partiet inte lyckas locka till sig skickliga kommunikatörer och kreativa tänkare är det att göra krokben på sig själv.
Just nu läser jag Arnold Schwarzeneggers bok ”Att göra nytta”. Där har vi ytterligare en tidigare känd skådespelare med en lyckad politisk karriär bakom sig. Nu har han skrivit en sorts självhjälpsbok som faktiskt är intressant. Han menar att den depression som breder ut sig i världen kan hjälpas av att man gör nytta, för sig själv och andra.
Och när Schwarzenegger talar är det många som lyssnar.
Det börjar bli dags för Magdalena Andersson att göra en Ingvar Carlsson och ringa dagens ”La Camilla”, som kan ge politiken både draghjälp och välbehövlig lyskraft.
—