Skolan är på rätt väg – men det krävs mer

Ingvar Persson

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

”Bristen på nationell likvärdighet handlar om det fria skolvalet, och om politiska tillkortakommanden”

Det har hänt något i den svenska skol­debatten. I den svenska skolan också, men först alltså debatten.

För några år sedan handlade det nästan alltid om disciplin när skolan diskuterades. Det var mössa av, beslagtagna mobiltelefoner och kvarsittning. Skol­minister Björklund lyckades till och med konstruera en nyordning i genren – försittning.

Det har pratats om betyg och nationella prov, men mindre om skolans resultat och de faktorer som påverkar dem.

Lärarorganisationerna har argumenterat för läraryrkets status, och skol­ledarnas utsatta situation har beskrivits.

Fokus har dock legat någon annanstans.

Kommunens ansvar

Men något har alltså hänt, och plötsligt har det gått upp för människor att svenska elever presterar allt sämre i de internationella undersökningar som mäter skolresultat.

Samtidigt blir skolan allt mindre jämlik. Till en del finns orsakerna utanför skolan, som i bostadssegregationen. Men bristen på nationell likvärdighet – politikens nyspråk för en rättvis skola – handlar också om det fria skolvalet, och om politiska tillkortakommanden. Långt ifrån alla kommuner har förmått axla ansvaret för skolan.

Satsning ger resultat

Det kan handla om ekonomi. För en kommunledning kan det vara lockande att spara på skolan, kanske för att sänka skatten. Men det kan också handla om brist på kunskap om och respekt för den pedagogiska professionaliteten, för lärare och skolledare.

Många kommuner klarar helt enkelt inte att leda skolan, samtidigt som det finns andra – till exempel Nossebro – som visat att en satsning faktiskt ger resultat.

I går drog ledarsidans gästskribent Stefan Svallfors slutsatsen att skolan nu måste återförstatligas. Han är inte ensam. Kravet att staten nu måste ta ansvar för en jämlik skola har hörts från många håll den senaste tiden.

Och det är ett ansvar staten måste ta. En högklassig och sammanhållen skola är en nationell angelägenhet. Den får inte förfalla, varken på grund av friskoleföretags vinningslystnad eller kommunalpolitikers oförmåga.

Kommer inte att räcka

Det betyder inte nödvändigtvis att skolan ska göras statlig. Däremot innebär det att kontrollen av skolorna behöver bli bättre, och att lärarnas professionalitet får en starkare ställning.

Den nya skollagen, som börjar gälla den 1 juli, innehåller förslag som pekar i den riktningen. Hårdare regler för friskolor, höjda krav på lärarnas utbildning och nya befogenheter för skolinspektionen till exempel.

Det är bra, men det kommer inte att räcka. Inte så länge skolan antingen kan ses som en privat vinstmaskin eller som en kommunal sparbössa.