Turkiets sak är faktiskt inte vår

Publicerad 2015-09-15

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Kravallpolis använder tårgas för att skingra demonstranter under en protestmarsch till stöd för folket i kurddominerade Cizre, i Istanbul.

I går kom en mätning i Svenska Dagbladet som visade att 41 procent av svenskarna är för Natomedlemskap. Det är fler än som säger sig vara emot. Siffrorna är förmodligen främst resultatet av neddragningarna inom försvaret i kombination med Rysslands allt mer aggressiva uppträdande.

Samtidigt är inte Natofrågan riktigt så svartvit som lobbyisterna försöker framställa saken. Exempelvis, vill vi verkligen ha ömsesidiga försvarsförpliktelser med Natomedlemmen Turkiet? Är Turkiets sak vår?

Vill rita om kartan

Turkiet har nämligen just startat anfallskrig mot kurderna. Angreppet är ett illa dolt försök av president Recep Tayyip Erdogan att rita om den inrikespolitiska kartan inför det turkiska nyvalet i november.

I förra valet kom det pro-kurdiska partiet HDP in i det turkiska parlamentet och satte därmed punkt både för Erdogans majoritet och för hans storvulna planer på att ett starkare presidentämbete.

Hade vi vågat?

I augusti träffade Margot Wallström partiledaren för HDP, Selahattin Demirtas, i Arvfurstens palats i Stockholm. Pressträffen hölls i Rosenbad. Erdogan har anklagat HDP och Demirtas för att stödja terrorism och därmed för högförräderi. Medlemmar i hans parti angrips och arresteras.

Hade Sverige vågat bjuda in Selahattin Demirtas om vi varit Natomedlemmar? Hade vi klarat att ha en självständig åsikt om den turkiska statens förföljelse mot kurderna? Vi vet inte. Men ibland är det bra att ha en egen utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik. Ibland är det bra att vara fri att säga och göra vad som är rätt.

Anders Lindberg

Följ ämnen
Nato

Följ ämnen i artikeln