Att be om hjälp kan aldrig vara olagligt
– Det är knappast en del av den svenska modellen att lösa fattigdom med tiggeri. Civilminister Ardalan Shekarabi (S) bestämde sig under torsdagen för att prata med Dagens Nyheter. Den rödgröna regeringen, eller åtminstone ministern, vill titta på hur danskar och norrmän gjort när man förbjudit tiggeri.
Att se människor – många av dem romer – tigga på svenska gator, utanför mataffärer och vid Stockholms tunnelbaneuppgångar gör många illa till mods. Det påminner oss om den ojämlikhet som fortfarande präglar vår kontinent.
En utsatt minoritet
Fattigdomen och intoleransen som drabbar många romer i Östeuropa är viktig att se om man ska förstå varför de söker sig bort för att tigga. I länder som Rumänien och Bulgarien tvångsvräks och förföljs romska familjer. Från Tjeckien har det rapporterats om hur romska barn automatiskt sätts i skolklasser för barn med psykiska funktionshinder.
När Sydeuropas ekonomier kollapsade under finanskrisen sökte sig några av kontinentens mest utsatta norrut. På mer eller mindre tillåtna campingplatser utanför svenska samhällen eller i små lägenheter bor delar av familjer och skickar överskottet från de pengar de lyckats tigga ihop till släktingar som är kvar i hemlandet.
Hitta orsaken till problemet
Vi kan med rätta tala om att ett sorts parallellsamhälle har byggts upp där människor med mycket begränsade rättigheter och skyldigheter lever. Och kring tiggeriet har det dykt upp hänsynslösa profitörer. De gör det alltid där det finns fattigdom och utsatthet.
Ardalan Shekarabi har förstås rätt i att något sådant inte är något vi kan acceptera i en välfärdsstat. Men att anse att sociala problem – fattigdom som tar sig uttryck i en utsträckt hand – ska lösas av polis är inte heller en del av den svenska modellen.
Sedan tidigare är ocker – att upprätta orimliga avtal med någon som befinner sig i trångmål – förbjudet i Sverige. Handel med människor är det också, och svensk traffickinglagstiftning har skärpts i flera omgångar. Regeringen har tidigare lovat att det ska bli lättare för markägare att avhysa olagliga bosättningar – de kåkstadsliknande områden som vuxit fram på industriområden och i skogsdungar. Men om vi inte hanterar tiggeriets orsaker kommer vi aldrig att lösa tiggarnas situation eller bli av med kåkstäderna.
Det kommer kräva energi och resurser, i kommuner, i Sverige och i EU. Ett problem som grundlagts under århundraden av sociala orättvisor, fattigdom och diskriminering kommer vi inte lösa i en handvändning. Men grunden för alla politiska svar måste vara att tiggarna ska bli en del av samhället.
Vi borde hjälpa till på plats
Sverige är ett lysande exempel på att sociala problem kan lösas med sociala insatser. Vi borde kunna hjälpa till med samhällsplanering, hälsovård och inkludering. Vi borde kunna använda biståndsmedel för att lösa fattigdomen i Rumänien och förbättra romernas situation.
Att hindra den fattige från att be om hjälp gör hen inte minde fattig.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.