Världen sviker folket i Syrien
Ingen borde vara förvånad över att FN:s och Arabförbundets Syrienmedlare Kofi Annan ger upp försöken att hitta en förhandlingslösning på konflikten. Den senaste veckan har varit full av tecken på att omvärlden i praktiken för länge sedan gjort samma sak, och nu inväntar ett avgörande på slagfältet.
Oppositionen i exil gör – tills vidare fruktlösa – försök att enas, och amerikanska diplomater för samtal om framtiden med upprorsledarna.
Amerikanerna vill framför allt undvika ett upprepande av misslyckandet i Irak. Där löstes statsapparaten – polis och millitär – upp efter regimens fall.
Resultatet vet vi. Sekteristiskt våld, militant islamism och just den terror som invasionen skulle förhindra.
Problemet är att Syrien redan tycks befinna sig där. Regimens hänsynslösa våld och uppgifter om övergrepp begångna av oppositionen visar att framtiden långt ifrån är enkel, hur striderna än slutar.
Syrien har redan ett inbördeskrig, och civilbefolkningens lidande blir allt större. Den syriska verkligheten kan visa sig vara betydligt värre än den i Irak.
Kriget blottlägger djupa motsättningar mellan olika befolkningsgrupper.
Politiska och religiösa grupper står mot varandra och grannar mot grannar.
Oavsett hur kriget slutar finns risken för etnisk rensning, religiös förföljelse och hämndaktioner.
Det internationella samfundet har varit handlingsförlamat när det handlar om att stoppa dödandet. Till sist kunde Kofi
Annan inte längre spela med.
Nu talar bland andra EU:s utrikeschef Catherine Ashton om att snabbt utse en ersättare. Det är knappast det svåra problemet. Så länge världen inte kan enas är uppdraget att skapa fred i Syrien omöjligt.