Någonstans förtvinar ännu människovärdet
Det är 1938, i december. En man står och väntar på ett tåg vid Göteborgs centralstation. Han heter Ludwig Malmström, är läkare specialiserad på smittskydd och är på väg till det inre av Jämtland. Här ligger anstalten Storåsen, en anläggning för vård av sinnesslöa.
Det är Medicinalstyrelsen som skickat Malmström till Storåsen. Han ska utreda en mystisk farsot bland de intagna. Fem barn har dött på några dagar, i symptom som påminner om tuberkulos.
Så börjar Mattias Hagbergs roman ”De användbara” (Atlas, 2015).
”Du har läst allt du kommit över om det nya; om radiomottagare, telefoner, skrivmaskiner, kraftverk, tåg, flygplan. Du avundas de som skapar, konstruerar, bygger. Du avundas de som har makt över maskinerna.”
Så talar författaren till sin doktor. Han har läst makarna Myrdals skrifter om befolkningsfrågan och hans rättesnören är rationalitet, teknik och framsteg. Och Ludwig Malmström beundrar den ingenjörskonst av mänskligheten som den utövas i Sovjetunionen, Nazityskland och USA.
På Storåsen bedriver man experiment på de intagna. Man odlar karies på de intagna för att se om socker är skadligt för tandhälsan. När de sinnesslöas tänder ruttnat kan man slå fast att ja, för mycket socker är inte bra.
Ett övergrepp som ligger alldeles nära vår verklighet.
Fram till 1950-talet bedrevs just sådana här försök på Vipeholmsanstalten i Lund. Tusentals utvecklingsstörda matades med extrasöta kolor och forskningen slog efter det fast att svenska folket gör bäst i att bara snaska i sig godis en dag i veckan. Så fick vi lördagsgodis och svensk tandhälsa blev bättre för att människor vi betraktade som just användbara fick underkasta sig något större, något bättre.
Just sådant finns det gott om i vår historia. Mellan 1930- och 1970-tal steriliserades människor – ofta under tvång – om staten bedömde att de inte tillförde något önskvärt. Vi talar om homosexuella, samer, personer med funktionsnedsättning, sexuellt utlevande.
I regeringens vitbok över hur romer diskriminerats står att läsa att om hur romer förföljdes och registrerades av myndigheter. Romer tvångssteriliserades, hindrades från att gå i skola och från att bygga bo. Det var bäst så, tyckte staten.
Sedan 1970-talet och några årtionden framåt krävde staten att alla som bytte kön skulle sterilseras, av det enda skälet att man inte ville ställa till oreda i släktleden.
Det var ingenjörskonst av människan och av samhället, och det utfördes av välvilliga människor som trodde sig om att göra något gott. Där och då var allt det där fullt rimligt, för nästan alla.
Och till slut är det några frågor man lämnas med efter att ha läst Mattias Hagbergs roman. Vilka är de användbara i dag, och vad gör vi med dem? Var förtvinar människovärdet när ren pragmatism får råda? Vad kommer vårt samhälle få skämmas över om 80 år?
Det otäcka är att man inte kan vara riktigt säker.
I backspegeln kan ju även 2016 se ut som 1938.