Osaklig attack mot semestern

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

4 augusti 2007. På måndag rullar det produktiva Sverige igång efter en semester som inte har präglats av sol. Det är till en fortsatt stark högkonjunktur som de anställda återvänder.

Medan stora delar av Europa och USA visar tecken på sackning har orderingången i Sverige, enligt inköpschefsindex, utvecklats positivt.

Rötmånadsdebatten har rört de anställdas semester. Arbetsgivarna tycker att den är för lång, lät en förhandlingsdirektör meddela. Den var inte var förenlig med en effektiv produktion.

Efter urholkningen av a-kassan förbereds tydligen nästa systemskifte. Svenska Dagbladets ledarsida spädde på med att löntagarna haft rätt till fem veckors semester sedan 1978. ”Företagarnas rätt i sammanhanget begränsar sig till skyldigheten att betala semesterlön.”

Återigen samkörs budskapet om de stackars direktörerna och företagarna, medan löntagarna tycks vältra sig i ledighet med fräckheten att ta emot semestersättningar.

Stark konkurrenskraft

Förra gången snyftvalsen drogs var i avtalsrörelsen. Då förklarade arbetsgivarnas förhandlingschefer att det inte fanns något att hämta för de lägst avlönade. Dåvarande arbetsgivarbasen Michael Treschow skrev om högre löneökningar för direktörer och styrelseproffs.

Antydningarna om lediga och lata arbetare skorrar falskt. Sverige har enligt statistiken västvärldens kanske flitigaste och mest effektiva anställda i exportindustrin.

Produktivitetsökningar ligger på 7,2 procent om året. Det är nästan dubbelt så mycket som genomsnittet för elva OECD-länder med 3,9 procent. De måttliga löneökningar som facken inom industrin tecknat de senaste tio åren har stärkt konkurrenskraften och kompetensnivån.

Sverige har med Finland och Schweiz den starkaste konkurrenskraften och det bästa företagsklimatet enligt World Economic Forum. USA har rasat från första plats till sjätte.

Amerikanska forskare prisar Sverige och dess anställda som världens mest kreativa. I Europa hyllas Sverige och de nordiska länderna för att vi förenat hög tillväxt med social rättvisa.

Systemskiftet slår tillbaka

Det systemskifte med en omvänd direktörsrevolution som näringslivet och alliansen hoppas genomföra slår tillbaka. När direktörerna antydde att löneutrymmet skulle gå till dem som redan har och inte till tempoarbetarna i låglöneskuggan möttes det av en sympativåg med krav på rättvisa för de lågavlönade.

När Reinfeldt river i a-kassan sjunker stödet för regeringen. Orkar Reinfeldt mot den bakgrunden expediera arbetsgivarnas propåer om ”effektiva arbetstider”? Det är hans regering som politiskt måste riva upp semesterlagen.

RJ