Direktörernas lyxiga jakt skämmer ut en folkrörelse
Industrivärdens styrelseordförande Sverker Martin-Löf är en av direktör av den gamla stammen. Som en av näringslivets mäktigaste personer har han inte sparat på krutet när det handlat om att läxa upp regeringar och enskilda statsråd.
Vi har kunnat läsa hur Anders Borg och Maud Olofsson fått ovett. Stefan Löfvens regering har förstås dömts ut. Den vill ju inte bara begränsa vinsterna i välfärden, utan har dessutom haft mage att antyda att flygfältet i centrala Stockholm skulle göra sig bättre som bostadsområde.
Efter Svenska Dagbladets avslöjande om flygvanorna hos direktörerna i sfären kring Handelsbanken kan man förstå att frågan om Bromma är känslig. Nästan lika känslig som de astronomiska kostnaderna för direktörernas resor i privatplan.
Men Sverker Martin-Löf är inte bara en man med ett stort samhällsintresse. Han är dessutom seglingsentusiast och, precis som jag och tusental andra, jägare. En riktig friluftsmänniska.
Sitt jaktintresse har Martin-Löf fått utlopp för på skogsbolaget SCA:s särskilda jaktanläggning i Härjedalen, Henvålen. Här, mitt i ett naturreservat av hedar, myrar och fjällnära skogar har SCA byggt upp ett alldeles eget jaktparadis för direktörer och samhällstoppar.
Jakträtt på upp emot 35 000 hektar mark i spektakulär fjäll- och skogsterräng. En exklusiv anläggning med nybyggda timmerhus och den lyx - till exempel en speciell vinkällare - som direktörer på jakt kan vilja ha.
SCA har investerat över 100 miljoner i anläggningen.
Dessutom har jaktlag med lokala jägare och vanliga SCA-anställda körts på porten.
Som en personlig gratifikation från SCA disponerar Sverker Martin-Löf dessutom enligt Svenska Dagbladet en egen jaktanläggning - Källberget - i närheten. Här kan inbjudna direktörer logeras i den flotta huvudbyggnaden, medan hundförare och andra får bo i sidobyggnader. På Källberget finns inte bara slakteri och skotergarage, utan också en landningsplats för helikopter.
Just helikopterplattan kan behövas. Jägare och gäster lär nämligen inte bara flygas till Källberget. Helikoptern har också använts för att flyga ut passkyttar och hundar, och för att hämta kändiskockar till middagen eller fällda älgar från passen.
Jag är inte någon traditionalist i skogen. Fyrhjulingen är en fantastisk hjälp när det handlar om att dra hem viltet, och det skadar inte med en fyrhjulsdriven bil på väg till passet. Men att flyga hem älgar med helikopter?
Det skulle inte ens förekomma på kungajakten.
Vid något tillfälle, berättar Svenska Dagbladet, skickades helikoptern efter alkohol eftersom jaktsällskapet ansåg att det behövdes i den friska fjälluften.
Sverker Martin-Löf är uppvuxen i en disponentfamilj, och det är klart att parallellen till forna tiders självhärskande brukspatroner ligger nära till hands. Men om ska sanningen fram är det svårt att föreställa sig gamla tiders patroner och disponenter i den här sortens smaklösa extravaganser. Min association går snarare till Michael Douglas som Gordon Gekko eller kleptokraterna kring Putin.
Avundsjuka tänker någon, och visst kan man avundas den som får jaga ripa på ett flammande höstfjäll med riktigt duktiga hundar. Men jag har svårt att se mig själv åka helikopter till ett älgpass eller skicka ut hundkarlarna till något uthus innan kvällens sista runda krig groggbordet.
Mer än avundsjuka tror jag dock att det är två saker som faktiskt gör mig förbannad när jag tänker på direktörernas jaktpartyn. Förutsättningen för denna lyx är faktiskt att det finns någon som arbetar ihop pengarna.
Samtidigt som SCA investerat 100 miljoner i direktörernas jaktparadis har besparingsprogram i företaget kostat tusentals människor deras jobb.
"Det är som om de tycker att de tillhör en egen klass som gör som de vill", sa fackförbundet Pappers ordförande Mats Jutterström till Svenska Dagbladet.
Dessutom skämmer de beväpnade direktörerna ut svenska jägare.
I vårt land är jakt en folkrörelse. Förra jaktåret löstes 302 000 statliga jaktkort, och överallt i landet finns jaktlag som gör viktiga vilt- och naturvårdsinsatser.
Det finns ett ord för det där, allmogejakt, och även om det i dag kanske har en obehaglig klang av Sverigedemokrater säger det faktiskt en del om vad vi pratar om.
Jakt för vanliga människor.
Till skillnad från direktörsjakt är den verkligen värt att bevara.
Om drygt ett år har Sverker Martin-Löf lovat att till sist lämna alla bolagsstyrelser. Då blir det ännu mer tid för jakt.
Förutsättningen för denna lyx är faktiskt att det finns någon som arbetar ihop pengarna