Här brukade de elda lik – nu äter de korv
Tyska högerextremister kan inte skylla på hunger längre
DRESDEN, TYSKLAND Solen värmer de blänkande spårvägsskenorna, stilla vilandes bland kullerstenen i väntan på att en vagn ska susa förbi och väcka dem. Klockan är tio på förmiddagen och marknaden på det gamla torget ska strax fyllas med folk. Försäljare av korv och öl öppnar trevande sina hjulburna restauranger och ett mindre Pariserhjul står redo att gnisslande lyfta besökarna från marken.
I februari-mars 1945 såg det annorlunda ut. Då placerades tjocka järnbalkar kors och tvärs över torgets kullersten, under dem tändes brasor. På balkarna hivade man sedan upp liken efter dem som dödats under bombningen av staden den 13 februari 1945.
Totalt dog runt 25 000 personer. På torget kremerade man 6865 av dem, konstaterar man i dag på Dresdens stadsmuseum som ligger ett par kvarter därifrån.
Starkt fäste för AfD
Nazistregimen kallade bombningen för ”Förintelsen av Dresden” i ett försök att både förminska sina egna brott och framställa motståndarna som lika omoraliska. Än idag utnyttjar nynazister händelsen i propagandasyfte och samlas i Dresden på årsdagen.
Staden har blivit ett av de starkaste fästena för högerextrema Alternativ för Tyskland, AfD. I valet till Bundestagen 2021 fick de knappt 19 procent av rösterna, nästan det dubbla jämfört med landet i snitt. I lokalvalen i höst ser de ut att öka från 27,5 procent till 35 procent. Även EU-valet i juni verkar bli en succé för de högerextrema.
Stora bland unga
Många har försökt förklara AfD:s framgångar i östra Tyskland med att den äldre generationen där vuxit upp i en diktatur. Den analysen föll platt när det visade sig att partiet ökar även bland unga väljare. AfD har satsat stort på de yngre, och enligt en analys gjord för tyska public service når de tio gånger så många Tiktok-användare som de övriga partierna.
Under hösten 1946 åkte den svenska journalisten och författaren Stig Dagerman på reportageresa genom efterkrigets Tyskland. Han skrev om svält och desperation, familjer som bodde på övergivna offentliga toaletter eller i källare med vatten upp till anklarna.
”Det ideologiska återuppbyggnadsarbetet i dagens Tyskland har sin starkaste motståndare, inte de medvetna reaktionärerna, utan i de indifferenta massorna, som väntar med sin politiska övertygelse till efter maten”, skrev Dagerman.
Det har gått snart 80 år. Maten börjar kallna.