Skeptikerna lär ångra sina ord om könslagen

Välj hoppet – inte rädslan

Annika Strandhäll.
Annika Strandhäll, ordförande för S-kvinnor, är en av många som har kritiserat den nya könstillhörighetslagen.

Fler och fler är tveksamma till den nya könstillhörighetslagen. Tunga namn i både Socialdemokraternas och Liberalernas kvinnoförbund protesterar. Anonyma partiföreträdare vittnar om enorma splittringar i Moderaterna. KD och SD är emot sedan tidigare.

Nu har riksdagens socialutskott röstat för att ta förslaget vidare. Den 17 april är det dags för omröstning i kammaren.

Lagförslaget sjösattes av den förra regeringen. Ulf Kristersson tog över och gjorde det till en liberal principfråga – så viktig att han rundade motståndarna i både Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, och vände sig till riksdagen för att få igenom den med en blocköverskridande överenskommelse.

Vad hände egentligen?

Godtycklig utredning

Den nya lagen ska göra det lättare för transpersoner att byta juridiskt kön. Processen kan i nuläget ta uppemot sju-åtta år. Den kräver en omfattande medicinsk utredning, som involverar både integritetskränkande och fullständigt godtyckliga bedömningar – hur ska en läkare kunna avgöra vem som uppträder i enlighet med sin könsidentitet?

Det ska inte vara vårdens uppgift att bedöma hur bra transkvinnor är på att sminka sig eller om transmän sitter tillräckligt bredbent.

Mycket oro

Det nyväckta motståndet mot förslaget bygger ofta på en rädsla för hur det ska påverka kvinnor. Det handlar sällan om transfobi eller trångsynthet, utan grundar sig i en ärlig oro – som ofta går att bemöta med fakta.

En del är bekymrade över hur det ska gå att föra könsbaserad statistik. Men sedan Norge gjorde det enklare att byta juridiskt kön har ungefär 400 personer ansökt om det varje år. Det är 0,007 procent av befolkningen, och bara två tredjedelar av dem har lett till ett byte – inte direkt en mängd stor nog att rubba statistiken. Dessutom skriver svenska Statistiska centralbyrån i sitt remissvar att en ny könstillhörighetslag skulle ha ”ingen eller mycket begränsad påverkan” på verksamheten.

Sveriges Kvinnoorganisationer hävdar att det kommer ”bli möjligt för vem som helst, inklusive dömda sexualbrottslingar, att ändra sitt juridiska kön och därefter kräva förflyttning till kvinnofängelse”.

Det finns faktiskt en enkel lösning på det problemet: man säger nej. I Sverige gör Kriminalvården redan individuella riskbedömningar. En kvinna som begått sexualbrott mot andra kvinnor placeras till exempel inte automatiskt bland dem. Myndigheten har skrivit i sitt remissvar att den nya lagen inte kommer gå att missbruka.

Utan belägg

L-kvinnor i Göteborg befarar att en förenklad process kan ”förstärka eller skapa könsdysfori”. Det är en känsla utan belägg.

S-kvinnors ordförande Annika Strandhäll har uttryckt en oro över att antalet flickor som tvivlar på sin könsidentitet ökat snabbt de senaste tio åren. Är de verkligen trans eller ogillar de bara att vara unga tjejer i ett patriarkat? Det är en viktig fråga värd att utreda, men det är inte ett argument emot en ny könstillhörighetslag.

Det går att fortsätta gå igenom argumenten för och emot en ny könstillhörighetslag. Men till sist handlar det om att minska lidandet bland transpersoner, godtyckliga vårdprocesser och förnedrande utredningar.

Kommer skämmas

Efter att en ny könstillhörighetslag infördes i Argentina 2012 har fler transpersoner börjat plugga. Färre sitter fast i prostitution och antalet som utsatts för våld har minskat. De vågar gå till skolan och biblioteket, besöka vården och rösta. De behöver inte längre vara rädda för att bli kallade fel namn eller påhoppade när legitimationen inte går ihop med hur de ser ut. De känner sig respekterade.

Om några år kommer vi förmodligen se tillbaka på debatten om juridiska könsbyten och undra vad vi höll på med. En del kommer till och med att skämmas.

Den nya könstillhörighetslagen är inget hot mot kvinnor. Den är en chans att välja hoppet i stället för rädslan. Ta den.


Vad tror du om en ny könstillhörighetslag? Är det en frihetsreform att göra det enklare att byta juridiskt kön? Eller är förslaget förhastat? Chatta med Susanna Kierkegaard om texten. Livechatten öppnar 09.00 men du kan skicka in inlägg redan nu.

Denna chatt är stängd.

  • Susanna Kierkegaard
    5 april09.29

    Nu är det dags att stänga chatten för denna gång. Tack till alla som engagerat sig och hållit en god ton! Vi hörs snart igen.

  • 5 april09.28

    Godmorgon Susanna!

    Hur många människor gäller det egentligen?

    Odsc kan man byta juridiskt kön fram och tillbaka beroende för hur man känner sig, eller är ett byte slutgiltigt?

    I vilket fall borde man få tid att tänka efter innan så det blir rätt.

    BG

    Det gäller inte särskilt många människor, som sagt var det 400 personer per år i Norge. Där har antalet som ansöker inte heller ökat efter att lagen infördes. Det är samma personer som tidigare – de har bara fått det lite bättre.

    Susanna Kierkegaard
  • 5 april09.25

    svårt säga men jag tycker det är naturligt man tillhör det kön man föds till men en väldigt komplicerad fråga vad tycker du vad bör göras?

    sosse75

    Jag tänker att folk bäst avgör det själva, i samråd med familj, vänner och professionella när det är lämpligt. Det är inte konstigt om det väcker frågor hos till exempel en äldre generation, då det känns som något nytt och svårbegripligt – men jag är övertygad om att det går att förstå varandra, så länge man pratar och har ett öppet sinne!

    Susanna Kierkegaard
  • 5 april09.23

    Hur ska man löa problemet i omklädesrum vid gym badhus mm?

    goran_rydgren

    Med ömsesidig respekt och förståelse. Ingen ska behöva känna sig otrygg i sitt omklädningsrum. Ibland kanske det får bli att någon byter om i ett separat rum eller på en toalett. Det är ingen rättighet att få byta om precis var man vill, och det tror jag inte heller att särskilt många kommer att hävda.

    Susanna Kierkegaard
  • 5 april09.21

    Ni får ursäkta, men jag tror inte på begreppet "könsdysfori". Jag är mer övertygad om att det snarare handlar om att individen i fråga försöker fly. De klarar inte att "leva upp" till de (dåliga) satta könsnormerna som råder idag och tror att de ska lyckas bättre med ett annat kön och gör ett ingrepp som de sedan ångrar. Om det är någon diagnos som spelar in så är det snarare autism - det gör att en idé kan bli till en fixerad tvångstanke som sedan går över till besatthet. Det de här personerna behöver är terapi, samt en åtgärd för att ändra de skadliga könsnormerna som lägger grund för detta.

    Logiker - inte transofob.

    Jag tror faktiskt att föräldrar, läkare och personen själv är bäst lämpade att avgöra vad som handlar om en annan diagnos och vad som är könsdysfori. Det är faktiskt förbluffande att folk kan tro att de är bättre lämpade än dessa att ställa svepande diagnoser över en hel grupp i ett kommentarsfält.

    Susanna Kierkegaard