Knivarna i ryggen på Kinberg Batra
14 APRIL 2015. Moderaterna
Kan man lita på Anna Kinberg Batra?
Jag tror egentligen det. Hon verkar vara en hederlig politiker.
Den nyvalda Moderatledaren har dock ett stort problem. Just nu pågår det ett ambitiöst arbete på högerflanken för att underminera hennes trovärdighet och ledarskap.
Kinberg Batra blev vald på en extra partistämma i januari, men tillträdde i praktiken redan innan dess. Bland det första hon gjorde var att fatta ett nödvändigt beslut. Genom decemberöverenskommelsen skapades spelregler för minoritetsregerande där Sverigedemokraterna hölls utanför politiskt inflytande.
Bakgrunden var det valresultat som många borgerliga debattörer nu verkar ha glömt: Den politik Alliansen gick till val på underkändes av väljarna.
Tillsammans skrapade de borgerliga partierna ihop mindre än 40 procent.
Moderaterna kollapsade.
Eftersom den förlorande Alliansen vare sig ville kompromissa eller göra upp med Stefan Löfven fanns inte mycket annat att välja på för en politiker som inte vill samarbeta med SD, ett parti med rötterna i nynazismen.
Nu höjs allt högre röster inom högern för att efter tre månader lämna decemberöverenskommelsen.
Redan på Moderatstämman riktade partiveteranen och EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark första stöten.
– Om vi ska slå vakt om jobblinjen i Sverige måste vi också se till att när det är möjligt hindra den typen av skattehöjningar som skadar jobben.
I klartext: Stefan Löfven ska få regera, men inte tillåtas föra fram socialdemokratisk politik.
Briljant där, Hökmark.
Så där har det fortsatt.
I den moderata riksdagsgruppen har flera riksdagsledamöter sagt att de inte känner sig bundna av överenskommelsen. Den konservativa tidningen Dagens Industri har malt på och i allt tydligare ordalag förespråkat att Alliansen ska söka stöd hos SD.
I förrgår krävde den moderata ledarsidan i Svenska Dagbladet att Kinberg Batra skulle låta decemberöverens-kommelsen dö. Den politiska chefredaktören Tove Lifvendahl ville att Allianspartierna skall gå i ”riktig opposition” eftersom Sverige de senaste tre månaderna (när för övrigt Alliansens egen budget gällt) ”tagit en sådan skadlig riktning”.
Lifvendahls argumentation är svårgenomtränglig, men måste tolkas som att hon tycker att Alliansen ska stoppa Löfvens budget från att röstas igenom riksdagen. Vilket skulle innebära en återgång till den situation som rådde innan nyvalsdiskussion och decemberöverenskommelse. Med andra ord ett läge där Sverigedemokraterna tillåts hålla svensk politik gisslan.
Så kan man förstås tycka. Men då bör man kanske dels skriva det så människor förstår att det är det man menar.
Dessutom bör man vara medveten om en helt annan sak:
Att kräva att Kinberg Batra lämnar decemberöverenskommelsen är en misstroendeförklaring mot Moderatledaren. Kinberg Batra har i praktiken ställt kabinettsfråga på den överenskommelse som gjorts. Att backa från det nu går inte med mindre än att hennes trovärdighet och styrkeposition skulle få ett rejält avbräck. I förlängningen handlar det om hennes trovärdighet som partiledare och statsministerkandidat.
I Expressen skrev den politiska redaktören Anna Dahlberg nyligen att vänstern lider brist på verklighetsförankring och förlorar sig i naiva drömmar.
Jag undrar om inte den beskrivningen egentligen passar bättre på den höger som nu drömmer om ett valresultat som man inte fick. Som med mer eller mindre oklara argument tycker att Alliansen ska ge upp decemberöverenskommelsen. Och som samtidigt passar på att sticka kniven i ryggen på sin nyvalda statsministerkandidat.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.