Vi behöver aldrig låta folk drunkna
Jag tänker på att många av dem som dog kan ha varit instängda under däck. När fartyget började tippa kunde människorna i lastrummen inte komma ut.
Många barn dog, säger vittnen, kanske upp emot 50. Tanken skyggar undan från hur det måste ha varit.
Sen tänker jag på att vi hade kunnat rädda dessa människoliv.
Människor flyr till Europa. Kastar sig emot våra taggtrådsstängsel och tar sig över Medelhavets vatten med livet som insats.
Människor som du och jag.
Förra året skrotade Italien räddningsoperationen Mare nostrum. De kunde och ville inte bära kostnaden själva. EU ersatte insatsen med ett annat, billigare program som kallas Triton och ligger under EU:s gränskontroll Frontex. Den stora skillnaden var att kapaciteten var mycket lägre och att man inte längre hade ett uttalat mandat och mål att ägna sig åt sjöräddning.
I korthet: En räddningsoperation ersattes med en gränsvakt.
Amnesty och andra varnade för vad som skulle hända: Tusentals människor skulle dö på Medelhavet.
Ändå avslutade Italien programmet. Ändå ersatte EU det med ett undermåligt alternativ.
Nu har vi facit.
Vi lever i en svår tid. Söder om Europas gränser utspelar sig en humanitär katastrof av enorma proportioner. Libyen har kollapsat som stat och dess obevakade gräns är i dag slussporten till döden på Medelhavet. Kriget i Syrien är inne på sitt femte år. Människor flyr från fruktansvärda förhållanden i Mali, Eritrea och Somalia. Cyniska flyktingsmugglare skickar ut människor i båtar som de vet kan sjunka. De räknar med att någon annan plockar upp dessa män, kvinnor och barn. De bryr sig inte.
Den europeiska handfallenheten handlar om flera saker. Italien tycker inte att de har råd. Europeiska politiker har haft idén att fler räddade liv gör att fler människor ger sig ut på havet. I kombination med främlingsfientliga hemmaopinioner gör detta att man duckat och blundat. Nu får vi tugga i oss den förutsebara kostnaden i form av döda kroppar.
Ja, "vi" och "oss". Vi är en del av EU. Det är också Sveriges gräns mot omvärlden Frontex bevakar.
Förutom att EU:s hållning är cynisk är den fel i sak.
”Antalet desperata människor som söker sig till Europa minskar inte alls, utan ökar”, säger Amnestys Gauri van Gulik.
Med skillnaden att människor nu i allt större utsträckning drunknar i stället för att räddas.
Grundorsakerna till att människor flyr är krig, svält och fattigdom. Anledningen till att de dör i Medelhavet är att Europas gräns är en mur. Det finns i stort sett inga lagliga sätt för människor på flykt att ta sig in i EU för att söka asyl. Det som återstår är livsfarliga vägar i smugglares våld.
På lång sikt handlar svaret om att bidra till fred och skapa fungerande stater från Syrien, Irak och Somalia i öster till Mali i väster. Europa måste ta ansvar för att bygga upp Libyen igen efter FN:s bombningar och stoppa det inbördeskrig som pågår.
Men lång sikt är inget svar på en akut situation.
Vid lunch i går kom nya nödanrop från flyktingbåtar i Medelhavet, i morgon kommer troligen fler.
Vi kan inte lösa allt omedelbart.
Men en sak kan vi göra i dag.
Ge rätt svar på frågan: Ska vi rädda människors liv - eller låta dem drunkna?
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.