MP ursäktar inte Löfvens problem
Visst, på det stora hela är LO-ordföranden nöjd med den nya regeringen. Det säjer han till Dagens Nyheter. Särskilt belåten är Karl-Petter Thorwaldsson med förslaget att höja taken i a-kassan, och det är kanske inte så konstigt.
Arbetslöshetsförsäkringen är viktig för den fackliga rörelsen, och de föreslagna höjningarna utgör verkligen ett brott med Anders Borgs politik där försämringar av trygghetssystemen utgjorde en grundsten.
Kritiken fäster
Men när LO-ordföranden i samma intervju förklarar att han är missbelåten med den ekonomiska politiken är det trots allt kritiken som fäster. LO tycker att staten borde satsa mycket mer på infrastruktur och byggande som ett sätt att möta den internationella lågkonjunkturen.
Dessutom är Thorwaldsson arg på Miljöpartiet som han anser ägnar sig åt symbolpolitik i bland annat frågorna om motorvägsbygget Förbifart Stockholm och Bromma flygfält.
Det skadar Stefan Löfvens trovärdighet, om vi ska tro LO-ordföranden.
Kanske illustrerar det ett av LO:s problem i dagens politiska landskap. Det klassiska samarbetet mellan arbetarrörelsens grenar blir sig inte likt när en försvagad socialdemokrati ska samverka med ett LO som inte längre dominerar uttolkningen av löntagarnas intressen.
Bekvämt för LO
Det finns grundläggande skillnader mellan regeringspartierna och det kan vara bekvämt för Karl-Petter Thorwaldsson att lasta Miljöpartiet för sådant LO ogillar. Men sanningen är nog att utmaningen för det facklig-politiska samarbetet är större än både förbifarten och Bromma flygfält.
För LO:s det handlar det i fortsättningen både om att påverka en regering där Socialdemokraterna är ett av flera koalitionspartier, och om att orientera sig i ett landskap där alla tycks samla sig kring mitten.
Att Stefan Löfven i sina utnämningar snarare har hämtat personer från tjänstemannarörelsen än från LO understryker bara den saken.
Själv menar Karl-Petter Thorwaldsson att lösningen är att komma in tidigt i beslutsprocesserna, innan något av partierna hunnit låsa sig vid en ståndpunkt. Förutsättningarna för det kommer att vara bättre än under de senaste åtta åren, när regeringen haft som uttalad målsättning att inte lyssna på företrädare för viktiga samhällsintressen.
Fokus på det viktiga
Men om LO ska kunna företräda sina medlemmar måste organisationen också klara att koncentrera sig på de viktigaste frågorna, inte minst sådant som direkt påverkar förutsättningarna för fackligt arbete.
Där är vi tillbaka i a-kassan, och i arbetet för att förändra EU:s syn på utstationerade arbetares rättigheter.
Framför allt måste LO balansera en kritisk och självständig hållning till sakfrågor med ett mer grundläggande stöd till Socialdemokraterna. Miljöpartiet kan inte användas för att ursäkta regeringens problem.
Det gör faktiskt inte ens Löfvens uppgift lättare.