Reinfeldt har inga idéer kvar – bara ursäkter
Är det inte märkligt när en känd människa dör. En ikon. Av den sjukdom vi kallar depression. Då talar vi, i de efterföljande texterna om deras liv, nästan bara om deras framgångar.
Komikern och skådespelaren Robin Williams hittades död i sitt hem i norra Kalifornien i måndags. Omedelbart kunde vi läsa artikel efter artikel om Döda poeters sällskap, hans Oscarsbelönade prestation som klurig psykolog i Good Will Hunting och hur han fick en hel värld att skratta som radiopratare i Good Morning Vietnam.
Filmen Två pappor för mycket från 1997 eller Patch Adams, där han spelar skämtande läkare, hörde vi däremot inget om.
När en stjärna dör talar vi inte om deras misstag, misslyckanden och floppar.
De som också oundvikligen var en del av deras karriärer och konstnärskap.
Så är det bara och politiken är inte mycket mer komplicerad i denna bemärkelse.
Alla politiska karriärer slutar i misslyckande heter det. Hur framgångsrik du än är kommer det alltid leda fram till det oundvikliga ögonblick när du blir buad av scen.
Antingen efter ett allmänt val eller i en intern uppgörelse i ditt parti.
Och du kommer inte att vara populär.
Inte just då.
Som den amerikanske presidenten Harry S Truman uttryckte saken: En statsman är en politiker som har varit död i 15 år.
Igår stod Fredrik Reinfeldt på en scen på Norrmalmstorg i Stockholm och höll sitt eventuellt sista tal som svensk statsminister.
Det kan sammanfattas i en mening: Pengarna är slut, sorry.
Man skulle kunna tycka att detta var ett väl magstarkt budskap från en statsminister som har sänkt skatten med mer än 130 miljarder kronor. Taktiken handlar dock mindre om att pengarna verkligen är slut och mer om att den moderata verktygslådan är slut.
Samt har varit det länge.
Det var skattesänkningarna som skulle sätta Sverige i arbete enligt Moderaterna men i dag är arbetslösheten högre än när Fredrik Reinfeldt tillträdde.
Så, vad ska han göra?
Ytterligare skattesänkningar lär inte bita om de första 130 miljarderna inte gjorde det.
Många väljare satte stort hopp till den nya borgerlighet som för åtta år sedan lovade att sätta Sverige i arbete och för fyra år sedan ta ansvar för ekonomin. Men när barnen lär sig mindre i skolan och Fas 3 är en större arbetsgivare än Volvo AB blir de osäkra. Och det är inte konstigt. Särskilt om man samtidigt kan läsa om bristerna i välfärden, utförsäkrade cancersjuka och vårdcentraler som säljs för en spottstyver till Moderaternas kompisar.
Det är i detta läge som Fredrik Reinfeldt går till val på att inte lova något alls under nästa mandatperiod. Det Sverigebygge som han talar om är fullt av lovvärda ambitioner, av höghastighetståg och bostäder. De ska dock inte börja byggas förrän 2018. Tågen kan börja rulla 2035. Politiska reformer som ligger närmare i tiden än så har för länge sedan blivit synonymt med oansvarighet i Fredrik Reinfeldts mystiska universum.
Istället håller han upp en moderat valsedel i luften och ropar: Detta är nyckeln till Anders Borg.
Vad nu det ska betyda.
Och i övrigt domineras dagen främst av ryktena om att Göran Persson skulle kunna vara aktuell som utrikesminister i en S-ledd regering samt Perssons avfärdande av det hela med att han bara kan tänka sig jobbet om han får ta med sig sina kor.
Nåja. Sådana är väl valrörelser.
Svartmålning var ett ord som återkom i Fredrik Reinfeldts tal flera gånger.
Precis som vanligt.
Vi ska inte svartmåla Sverige, säger statsministern. En fras som har blivit omskrivning för att vi inte ska kritisera Fredrik Reinfeldt för det tycker han är jobbigt.
Den som pratar om revor i den svenska samhällsmodellen talar på något sätt illa om Sverige, menar statsministern.
Att skriva om hur en 95-årig kvinna faller framstupa på ett äldreboende på grund av brist på personal blir enligt detta resonemang opatriotiskt.
Att oroa sig för att klyftorna ökar snabbare i Sverige än i andra länder är någon form av svek.
Peka inte på svagheterna! Tänk på hur bra du har det!
Och kanske är det inte konstigt att Fredrik Reinfeldt tror på sitt eget resonemang på denna punkt. Om något så är det just våra svagheter – att vi alla faller, behöver hjälp, floppar, misslyckas och kan bli sjuka och arbetslösa utan att vara fuskare eller lata – som har raderats i Moderaternas berättelse om Sverige.
Sjukdom, arbetslöshet och svaghet har blivit något suspekt.
Och att prata om fenomenen har blivit svartmålning.
Alla politiska karriärer slutar i misslyckande heter det.
Politiska projekt behöver däremot inte göra det.
Problemet med Fredrik Reinfeldt är att han inte har något.
Han har just nu bara ursäkter.