Under KD:s huv finns avgrunden

Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund meddelade i går sin avgång via Twitter.

Göran Hägglund tog farväl på sitt Twitter­konto och så var samtliga partiledare som var med att bilda den borgerliga partikoaliton vi kommit att kalla Alliansen borta.

Så vad händer nu?

Nyvalda M-ledaren Anna Kinberg Batra söker med ljus och lykta efter en egen profil i skuggan av den mäktige Fredrik Reinfeldt.

Jan Björklund stormar runt och pladdrar om att betygsätta allt yngre barn och språktesta invandrare.

Annie Lööf är allt mer trygg som främsta arbetarrörelsehatare och lotsar sitt Centerparti allt längre bort från det som var Alliansens framgångsidé: ett löfte om att Sossesverige skulle kunna hållas ihop och bli bättre.

Alliansen var en realpolitisk konstruktion för att säkra makten, men för svensk borgerlighet är vårvintern 2015 inte tid för realpolitik.

Det är väl det Göran Hägglund insåg.

Har krympt i varje val

Vi kommer att minnas honom för att han avreglerade apoteken, gav bort sjukhus till riskkapitalister, försämrade högkostnadsskyddet för mediciner och sjukvård, tog bort jämställdhetsmålen i familje­politiken och för att han fick liberaler att acceptera vårdnadsbidraget.

På så sätt var han en framgångsrik högerpolitiker, men en mindre lyckad partiledare. I varje val där Hägglund varit partiledare har KD krympt men han har– med undantag för Mats Odells uppror 2011 – klarat sig kvar utan problem.

Bangar inte bråk

Under partiledarkrisen för fyra år sedan fick man ändå syn på något i KD som lär bli än tydligare nu.

Tittar man under huven på Kristdemokraterna så är det avgrunden som stirrar tillbaka. Här samlas underlivsbesatta krea­tionister, reaktionära småfarbröder i fluga, korsriddarromantiker och bög­hatare under lite krystade former.

Det har effektivt dolts av att Alf Svensson var så frejdig och att Göran Hägglund var så festlig, men det finns där.

Det här är dessutom människor som trots prat om etik och moral inte bangar för att slita varandra i stycken när de form­erar falanger, sluter alliansen och jagar makten.

Kan tala med hårdare röst

Så vad händer nu?

Från näringslivets tankesmedja Timbro kom i går förhoppningar om att KD ska göra en ”modern högersväng”.

Men att Hägglund lämnar precis efter att han aviserat en stor omläggning av partiets integrations- och migrations­politik väcker frågor.

EU-parlamentarikern Lars Adaktusson, partisekreteraren Acko Ankarberg, förre ministern Stefan Attefall och kommunpolitikern Ebba Busch Thor sägs göra sig redo för att ta över. Vad vill de?

Sara Skyttedal som leder KDU, Kristdemokraternas paleokonservativa ungdomsförbund, passade samtidigt på att lansera sin programförklaring: Kriminalisera medlemskap i ”grundlagsfientliga organisationer”, ta ifrån folk medborgarskapet om de blir medlemmar i slika organisationer och förbjud folk att tycka som dem.

Partiet som i valrörelsen 2010 pratade om ett ”mänskligare Sverige” kan snart börja tala med en ännu hårdare röst.

Men nu saknar de en rolig partiledare.

Följ ämnen i artikeln