Direktörerna måste vara tokiga
Kollektivavtal är en affärsuppgörelse. Löntagarna vill ha lönehöjningar och förbättrade anställningsvillkor. Det är dessa saker facket vill köpa.
Arbetsgivarna vill å sin sida ha en säker tillgång till arbete, och då gäller det att undvika strejker. Ett kollektivavtal innebär fredsplikt, och det är den direktörerna köper vid förhandlingsbordet.
Bortom alla ritualer, förhandlingsordningar och medlingsinsatser är det precis det kollektivavtal handlar om. Löneökningar mot arbetsfred, och i dagens Sverige fungerar det. Konfliktstatistiken hos Medlingsinstitutet visar inte bara att lagliga strejker är ytterst ovanliga, utan dessutom att det nästan inte förekommer några vilda konflikter.
En grundkurs
Allt det där är självklart, grundkurs för den som vill förstå något av hur arbetsmarknaden fungerar.
Ändå verkar det som direktörerna ha missat det grundläggande sambandet mellan kollektivavtalen och rätten att strejka. Knappt hade fackförbundet Byggnads hunnit presentera dagens varsel innan arbetsgivarorganisationen började rasa.
Oansvarigt, utbrister Mats Åkerlind från Sveriges Byggindustrier.
Men arbetsgivarna förfasade sig redan innan Byggnads presenterade dagens varsel. Med eldunderstöd från bland annat Svenska Dagbladets ledarsida har Carola Lemne, chef på Svenskt Näringsliv, den senaste tiden argumenterat för begränsningar i konflikträtten.
Konstigast av allt
Och konstigast är att hon hävdar att förbud mot strejker skulle stärka den svenska modellen. Om vi ska tro direktörerna på Svenskt Näringsliv eller hejarklacken på Svenska Dagbladet skulle kollektivavtalen bli mer attraktiva om strejkerna förbjuds.
Företag som i dag riskerar konfliktåtgärder som strejk eller blockad därför att de inte har ett kollektivavtal skulle alltså bli mer intresserade av att förhandla om den risken försvann.
Små bageriföretag skulle acceptera att betala sina bagare enligt bageriavtalet och restauranger som i dag saknar avtal skulle se till att personalen fick ett ordentligt försäkringsskydd, bara hotet om en strejk eller en blocka upphörde.
Hur politrukerna på Storgatan får den logiken att gå ihop är inte lätt att begripa. På något sätt måste direktörerna ha blivit tokiga.
Fråga är om höjdarna på Svenskt Näringsliv verkligen inte har förstått vad en avtalsrörelse är för en sorts affär, eller om de bara spelar dumma?
I vilket fall är det hög tid för arbetsgivarnas förhandlare att inse att arbetsfred inte är något som uppstår av sig själv. Den har ett pris, men oftast är det väl värt att betala.
Och alternativet är nog faktiskt inte färre strejker, utan fler.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.