En allians för maktinnehav

Ingvar Persson

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

Det är precis åtta år sedan Fredrik Reinfeldt, Lars Leijonborg och Göran Hägglund hälsade på hemma i Maud Olofssons bagarstuga i Högfors. Mellan fototill­fällen, gruppövningar och trädplantering lanserades då också en allians, ”för Sverige” som det lite högtidliga namnet blev.

Någon vecka tidigare hade Fredrik Reinfeldt i sitt sommartal varit mer rak på sak. Allians för maktskifte var de ord han använde då.

I går firade dagens borgerliga parti­ledare åttaårsdagen genom ännu ett utspel i den skedmatningstradition som blivit en del av budgetpresentationen. På en resa till Linköping berättade de att järnvägen kommer att stå i centrum när budgeten presenteras om en knapp månad. De extra anslagen till drift och underhåll permanentas, och två viktiga järnvägssträckor – Ostlänken och sträckan Göteborg-Borås – ska så småningom graderas upp, om än inte till riktig höghastighetsstandard.

Det är ett stort steg i rätt riktning.

Eftersatt järnvägsunderhåll är en skamfläck för Sverige och resulterar varje vecka året runt i försenade tåg, strand­satta passagerare och problem för industrier som inte kan leverera som de har lovat.

Välkommet lappkast

Nysatsningarna mellan Linköping och Stockholm och på dubbelspår mellan Göteborg och Borås angriper två av de värsta flaskhalsarna i det svenska järnvägssystemet. Det kommer att ta tid innan byggena kan starta, och ännu längre tid tills tågen går, men dagens besked signalerar ändå en långsiktig satsning på järnvägen i vårt land.

Pengarna till järnvägen är alltså välkomna. De är dessutom ett fullständigt lappkast av regeringen. Så sent som i den förra valrörelsen avfärdade regeringen – smått hånfullt – oppositionens förslag om järnvägsbyggen. Anders Borg förklarade att Ostlänken skulle bli ”robust olönsam” och dåvarande kommunikationsministern Åsa Torstensson frågade retoriskt: ”Vad ska göteborgarna göra i Borås?”

Två år senare är järnvägssatsningar alltså regeringspolitik. Det är väl sådant som kallas triangulering.

Handlar om makt

Men att regeringen nu lägger oppositionens förslag är också en bild av att den politiska debatten på många sätt är tillbaka där den var för åtta år sedan. Det handlar om makten, snarare än om samhällsförändring.

Fredrik Reinfeldt leder inte längre en allians för maktskifte, men väl för maktinnehav. Programmet från Högfors är slut, men inte lusten till ministerposterna.

Därför firar de fyra borgerliga parti­ledarna sitt samarbete genom att lägga fram oppositionens förslag, om än två år för sent.