Noll chans att ändra Lissabonfördraget
På måndag besöker den franske presidenten Dublin. Det är ett högriskprojekt. Nicolas Sarkozy har redan toppat förstasidorna på Irland genom att kräva en ny folkomröstning om EU:s grundlag.
Sarkozys uttalande väcker ont blod. Är det något som irländarna blir arga över så är det när andra talar om för dem vad de måste göra.
–?En del har varit rädda för att Frankrike skulle åka dit och läxa upp dem, sa Margot Wallström när jag träffade henne strax innan Sarkozys uttalande blev offentligt.
–?Det är väl många som tycker att fransmännen är de sämst lämpade att åka och ta dem i örat. Så kan vi inte hantera det.
Bryssel är fullt av spekulationer om vad som händer med Lissabonfördraget efter Irlands nej. Margot Wallström hoppas att toppmötet i oktober kan hitta en väg framåt, när irländarna bestämt sig hur de vill göra. Då skulle fördraget kunna träda i kraft före EU-valet nästa år.
Wallström varnar samtidigt för alltför stor brådska:
–?En del av förklaringen till Irlands nej är att de politiska partiernas medlemmar inte har röstat som sina ledare. Det visar klyftan mellan det politiska etablissemanget och folket.
Andra bedömare är pessimistiska. Det kan inte bli en ny folkomröstning på Irland förrän hösten 2009, allt annat vore att omyndigförklara de som röstade nej. Kanske kan ett nytt fördrag träda i kraft 1 januari 2010, heter det.
Då kan Margot Wallström bli kvar längre i Bryssel än planerat. I ett sådant scenario kan dagens kommission få sitta kvar tills det går att utse en ny enligt Lissabonfördragets regler.
Det nya fördraget behövs av en rad skäl, säger Wallström. EU kan till exempel lättare påverka länder som Ryssland och Kina.
Hon är samtidigt kritisk till hur fördraget förhandlades fram.
–?Hela den här proceduren hittills har handlat om att det sker förhandlingar bakom lyckta dörrar.
En demokratisering av EU är nödvändig, menar Wallström, som tänker fortsätta driva sin plan D för större öppenhet och delaktighet i besluten.
Hon tror däremot inte på att villkora ett svenskt godkännande med garantier för arbetsrätten.
–?Jag tycker det är en helt felaktig koppling. Lavaldomen baseras på det existerande fördraget, så Lissabon är ett fall framåt.
Sveriges möjligheter att omförhandla texten i fördraget är mikroskopiska, menar Margot Wallström.
–?Den taktiken har noll chanser. Vi är i ett läge där 22 länder ratificerat, i stort sett alla andra har presenterat en tidsplan och också Irland säger att processen ska fortsätta. Man måste ha en realistisk uppfattning om vad man kan åstadkomma.
Däremot öppnar Wallström för ändringar av utstationeringsdirektivet, som avgör villkoren för den som jobbar tillfälligt i ett annat land.
–?Vår utgångspunkt har ju varit ganska negativ till att tro att det är en sorts universallösning, men vi har sagt att vi är beredda att lämna det här öppet, vi har inte låst oss.