Lönedumpningen ska bekämpas i Europa

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-04-07

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Menar regeringen allvar med talet om att värna den svenska arbetsmarknads- modellen måste det också framgå i EU-arbetet.

Mängder av byggnadsarbetare, främst från de tidigare Öststaterna, lever under slavliknande förhållanden med låga löner, boendes på arbetsplatsen. Gints Kapelers, byggnadsarbetare från Lettland, åker runt som fackföreningsrepresentant och försöker hjälpa byggnadsarbetare till sina rättigheter.

7 april 2008. Vilken dag som helst blir Sven Otto Littorin färdig med uppdraget till den utredning som ska gå igenom konsekvenserna av EU-domstolens dom om Vaxholms­konflikten. Utredaren, medlingsinstitutets Claes Stråth, är utsedd och arbetsmarknadens parter vill börja arbetet.

Redan innan direktiven finns har dock Stråths uppdrag blivit svårare. I förra veckan meddelade EU-domstolen dom i det som kallats Rüffertmålet. Och ännu en gång tolkade domstolen reglerna på ett sätt som gör det svårare att skapa likvärdiga villkor för arbetstagare från olika länder.

Den tyska delstaten Niedersachsen kräver att den som tar offentliga uppdrag tillämpar lokala kollektivavtal. Domstolen slår nu fast att det strider mot EU:s regelverk. Myndigheterna får inte ställa andra krav än det allmängiltigförklarade nationella avtalet.

I det svenska Lavalmålet, eller Vaxholmskonflikten, valde domstolen att tolka EU:s utstationeringsdirektiv som en maximigräns för arbetsgivarens skyldigheter, snarare än en minimigräns för löntagarnas rättigheter. Förra veckans dom bygger på samma synsätt.

Bland andra LO:s avtalssekreterare Erland Olausson försökte spela ner betydelsen för svensk del. Rüffertdomen handlar om offentlig upphandling och om kollektivavtal som upphöjts till lag. De frågorna står inte på den svenska dagordningen.

Ändå lär domen få effekter för försöken att trygga den svenska kollektivavtalsmodellen.

Med Rüffertdomen befäster domstolen den tolkning av utstationeringsdirektivet som kom fram i Lavaldomen. Det kullkastar den viktigaste politiska avsikten med utstationeringsdirektivet, att garantera likabehandling av löntagare. Det begränsar utrymmet för de svenska lagstiftarna.

Ska riskerna för social dumpning minskas så kommer det att kräva politiska initiativ också på den europeiska nivån.

Den svenske EU-parlamentarikern Jan Andersson fick i veckan uppdraget att för parlamentets räkning analysera effekterna av domstolens beslut. Parlamentet måste tillsammans med kommissionen ta initiativ för att ändra reglerna så att de garanterar likabehandling, precis som det var meningen från början.

Förutsättningarna kan finnas. EU-kommissionären för sociala frågor, Vladimir Spidla, talade i förra veckan om att förstärka skyddet av utstationerade arbetare. Flera regeringar, dock inte den svenska, har försökt påverka förra veckans dom till löntagarnas fördel.

Menar regeringen allvar med talet om att värna den svenska arbetsmarknadsmodellen måste det också framgå i EU-arbetet.

Till slut är rätten till likvärdig behandling och anständiga arbetsvillkor en fråga om politisk vilja. Det gäller oavsett om vi ser saken ur ett svenskt eller ett europeiskt perspektiv.

IP

Följ ämnen i artikeln