Lars Ohly bör spana västerut

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

När CH Hermansson lämnade ordförandeskapet för dåvarande vpk pekade han ut den ideale partiledaren: ”Han ska vara en sammanhållande kraft och ha en ideologisk fasthet. Han ska verka inspirerande för partimedlemmarna och kunna tänka framåt, ha visioner.”

I ett avseende fick Hermansson som han ville, hans efterträdare blev en man, Lars Werner. Annars fick partiet fortsätta att dras med motsättningar och ideo­logisk oklarhet. Visionerna letade sig alltför lätt till det inte så ärofulla förflutna.

Ohly ledde resan tillbaka

Gudrun Schyman svarade mot de flesta kraven på en partiledare men hennes ideologiska fasthet var inte partimajoritetens. Hennes feministiska, antiauktoritära och närmast nonchalanta likgiltighet för dogmerna dömdes ut på partikongressen 2000. Fram trädde nostalgiker, nyleninister och vårdare av stendöda dogmer.

Efter ett 1990-tal av ojämförliga valframgångar, växande inflytande inom fackföreningsrörelsen och feministisk aktivism övergick vänsterpartiet till interna strider. Som på 60-talet och 70-talet. Lars Ohly har lett resan tillbaka till historien eller möjligen har han följt med som fellow-traveller till den majoritet som dominerar partiets ledande organ. Andra har stigit av, oftast de som beskriver sig som förnyare, tror på frihetlig socialism, ekologi, parlamentariskt arbete och vill som, låt oss säga de en gång mäktiga italienska kommunisterna, i grunden göra upp med den egna historien.

Krisfenomenen för vänsterpartiet och sättet att hantera dem vid kongressen som inleds i morgon har en betydelse som sträcker sig långt förbi möteslokalen i Göteborg.

Vänsterpartiet är sedan snart ett decennium en del av regeringsunderlaget, förenat av ett tämligen radikalt 121-punktsprogram. Partiet har, i riksdagsarbetet, varit särskilt engagerat för arbete åt alla, jämställdhetsfrågor och arbetsrätt. Riksdagsgruppen har tagit ansvar också för en del impopulära beslut, bland annat om försvaret.

Den valplattform kongressen ska behandla rymmer goda avsnitt om miljö, fackliga rättigheter och välfärd men ger också plats för enkelt opportunistiska krav om 200?000 nya jobb i offentlig sektor, socialiseringar och utträde ur det EU där vänsterpartister, särskilt Jonas Sjöstedt, gör viktiga insatser för till exempel miljöpolitiken och mot övervakningsstaten.

Borde söka exempel i Norge

Kongressdeltagarna borde istället söka strategiska exempel från Norge. Systerpartiet sosialistisk venstre, (sv) gick till val på frågor om social rättvisa, jämställdhet och ekologi, men utan några demonstrativt orimliga krav. Det kostade på i valet men resultatet blev en vänster-centerregering, där sv:s partiledare blev finansminister. Även om Ohly inte kan vänta den belöningen, så har han ansvar för att vänsterpartiet inte omöjliggör en regering med vänsterprägel efter valet i år.

OS