Ödesvecka för svensk industri

Ingvar Persson

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Publicerad 2016-09-23

helskärm

23 september 2016

Arbetsvillkor

Att Ericsson tycks ha planer på att lägga ner all tillverkning i Sverige slog ner som en bomb när det avslöjades av Svenska Dagbladet. Nu kan 3 000 jobb stå på spel, och en del av industrihistorien. Samtidigt pågår dragkampen om ett annat, i alla fall delvis, svenskt stor­företag, ABB. I onsdags avbröt dock ett pressmeddelande tillfälligt spekulationerna om en styckning av företaget. Tillverkningen av högspänningskabel i Karlskrona säljs till en dansk konkurrent.

Skillnaderna mellan ABB och Ericsson är fler än likheterna, men det handlar om globala företag på globala marknader.

En fråga om liv eller död

Det har varit en ödesvecka för svensk industri. Under tiden har stats­minister Stefan Löfven varit i New York, bland annat för att lansera sitt initiativ ”Global Deal”.

I korthet handlar det om att regeringen, företag och organisationer ska enas om att upprätthålla FN-organet ILO:s regler för mänskliga rättigheter i arbetslivet.

I klartext handlar det om rätten att organisera sig och kämpa för ett kollektivavtal. På många platser är det en fråga om liv eller död. I år rapporterar den internationella fackliga samorganisationen att arbetare utsätts för fysiskt våld i 52 länder och att arbetare förvägras rätten till kollektiv­avtal i mer än hälften av världens stater. Situationen blir dessutom allt värre. I en öppen värld påverkar det oss alla. Löfvens initiativ har redan fått stöd, både i det riktiga näringslivet och ute

i världen. Företag som Unilever, Scania och H&M finns med, liksom länder som USA, Sydafrika och Bangladesh. Dessutom medverkar de nobelprisbelönade

arbetsmarknadsparterna i Tunisien. Här hemma låter det lite annorlunda. Näringslivets tankesmedjor suckar om symbolpolitik och de väl­ansade männen på SvD:s ledarsida varnar för ett globalt slag i luften.

Nedåtgående spiral

Den som vill kan kanske avfärda den svenska statsministern som godtrogen, som någon som ser på världen som ett enda stort Ö-vik där alla håller på Modo och där allas barn går i samma skola. Frågan är vilket alternativet till en global uppgörelse om rimliga arbets­villkor är? Att försöka hålla globaliseringen borta?­ Att stänga gränsen, stoppa handeln och klara oss själva? Eller att acceptera att frihandel blir en nedåtgående spiral där delar av världen töms på tillverkningsindustri samtidigt som villkoren för arbetare i andra delar av världen tangerar det outhärdliga? Att acceptera att beslut som de om jobben på Ericsson eller framtiden för ABB ska

fattas långt, långt borta. Idén om en global deal är kanske inte så tokig i alla fall.