Hyr inte ut svenska hamnar till Putin

Gasledningarna ger Putin ökat inflytande i EU:s kärna.

Har ni hört talas om Matthias Warnig?

Kanske inte.

Men han ingår sedan flera år i Vladimir Putins cirkel av lojala affärsmän och har sin bakgrund som agent för östtyska säkerhetstjänsten Stasi. Enligt The Wall Street Journal ­träffades de båda i Dresden i slutet av 80-talet när Putin var KGB-agent där.

Numera är Matthias Warnig vd för Nord stream 2 och arbetar för att lägga en ny rysk gasledning genom Öster­sjön. I går meddelade regionstyrelsens ordförande på Gotland, Björn Jansson (S), att de vill hyra ut Slite hamn till projektet.

– Utgångspunkten är att avtalet godkänns, säger Björn Jansson till TT.

Tongångarna från de gotländska politikerna om den nya ryska gasledningen har länge varit positiva, de ser möjligheter till arbetstillfällen och utveckling på ön.

Men att det har gått så här långt är faktiskt lite svårt att förstå.

Hur kan någon seriöst överväga att hyra ut en hamn, som är utmärkt för militära transporter, till ­Vladimir Putin?

På Gotland av alla ställen?

Regeringen har varit tydlig med att den ogillar gasledningen.

– Vi tycker inte att det här är ett bra projekt, sa Margot Wallström i riksdagen i september.

Sverige har visserligen ­inte legala möjligheter att stoppa bygget om det sker utanför vårt territorialvatten. Men vi har definitivt ingen skyldighet att hyra ut kritisk infrastruktur på Gotland till främmande makt.

Dessutom i ett säkerhetspolitiskt läge när Ryssland uppträder allt mer aggressivt mot våra grannländer.

Ledarna i Kreml har sedan flera år bedrivit en kampanj för att stärka sin position som stor energileverantör till Europa. De vill kringgå Öst- och Centraleuropa för att kunna leverera direkt till Tyskland och Västeuropa.

Bakgrunden är både ekonomisk och säkerhetspolitisk. Ryssland behöver pengarna och kretsen kring Putin har mycket starka ­finansiella intressen i energi­sektorn.

Genom utbyggnaden av gasledningarna i Östersjön ges Putin dessutom ökat ­politiskt inflytande i EU:s kärna. I Östeuropa har Ryssland återkommande använt gasleveranser som politiska påtryckningar. Nu varnar ­experter för energiberoende som ett potentiellt vapen vid framtida kriser.

Debatten om den ryska gasen är inte ny. De första två gasledningarna, det som kallas Nord stream, togs i bruk 2011 och 2012. De går från ryska Viborg till Lubmin i Tyskland.

Nord stream 2 består av två nya gasledningar med samma sträckning och fördubblad kapacitet.

Redan Fredrik Reinfeldts Alliansregering hade svårt att hantera alla juridiska, miljömässiga och försvarspolitiska invändningar. De tyngsta ­remissinstanserna Naturvårdsverket, ­Sjöfartsverket, Transportstyrelsen och Försvarsmakten motsatte sig gasledningens sträckning. Och den rödgröna oppositionen med Mona Sahlin i spetsen sa blankt nej.

Men trots ­motargumenten drevs beslutet ­igenom 2009 av dåvarande miljöminister Andreas Carlgren (C). Till detta upplevde sig regeringen av legala skäl vara nödd och tvungen.

För Ryssland är gasledningen Nord stream 2 ett led i en bredare strategi.

– Vi ser att det finns en marknad för mer naturgas i Europa, sa exempelvis Lars O Grönstedt, Nord streams lobbyist i Sverige, i somras till SvD.

Och så är det förmodligen.

Ryssland vill sprida både sin gas och sitt inflytande så mycket de kan och i dagens försvagade ­Europa finns möjligheten.

Men den ryska offensiven sker samtidigt som EU diskuterar hur medlemsstaterna ska bli mindre beroende av rysk gas. Så det är inte bara Sveriges nationella intressen som står på spel i diskussionen om Slite hamn. Även våra EU-­vänner drabbas.

Utrikesminister Margot Wallström har kallat upp Björn Jansson (S) till samtal på Utrikesdepartementet den 13 december. Det är bra.

Och regeringens budskap borde vara lika rakt som tydligt: det blir ­ingen affär med Slite hamn.