Människovärdet var inte givet i S
Det finns nästan inget tråkigare än partier som skriver historia. Ofta blir det tillrättalagt och mest ett inlägg i nutida diskussioner.
Ett undantag är ”Kärlek, kamp & reformer” av Anna Maria Sörberg som nyligen gavs ut av HBT-Socialdemokraterna.
Boken skildrar en av de mest intressanta omprövningarna i den moderna arbetarrörelsen: Hur hbtq-personers rättigheter blev ett av socialdemokratins kärnvärden.
Det var inte självklart.
HBT-Socialdemokraterna som bildades för snart trettio år sedan är landets äldsta partipolitiska förening för hbt-frågor. Men redan 1932 motionerade Socialdemokraten Vilhelm Lundstedt om sänkt åldersgräns till 18 år för samkönade relationer.
Han var visserligen före sin tid, men 1944 avkriminaliserades relationerna samtidigt som en stege av åldersgränser infördes för att reglera själva sexualiteten. ”Homosexuella handlingar” med någon under 21 år kunde leda till flera års straffarbete.
Omprövningen tog fart i Vänsterpartiet kommunisterna, VPK, där Jörn Svensson på 70-talet började driva progressiva idéer kring sexualitet i riksdagen.
Samtidigt utvecklades en mer aktivistisk rörelse som genomförde aktioner på gator och torg. 1969 slog hbtq-personer tillbaka mot New York-polisens trakasserier mot baren Stonewall på Manhattan. Det sex dagar långa upproret blev en milstolpe i historien och inspirerade även svenska aktivister.
Det var ingen naturlag att man skulle välja att organisera sig i Socialdemokratin.
– Jag minns särskilt ett tidigt
1 maj-tåg i Malmö i slutet av 70-talet. Vi hade tillstånd, men väl på plats klarade varken Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet av oss, berättar Christine Gilljam, som var med från starten.
I slutet av 80-talet började ett uppvaknande ske i många frågor samtidigt. Det blev en rejäl kulturkrock mellan miljö, feminism, sexualitet och etnicitet på ena sidan och klasskampen på den andra. Sakta men säkert växte en ny analys fram där klassfrågorna kompletterades med fler perspektiv, särskilt inom den unga socialdemokratin.
Och efterhand började det politiska arbetet inom socialdemokraterna att bära frukt.
1994 röstade riksdagen igenom partnerskapslagen och 1999 infördes en lag mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning.
En av de stora stridsfrågorna på partikongressen 2001 var om samkönade par skulle tillåtas adoptera barn. Förslaget gick igenom mot partistyrelsens vilja med en röst.
Även på kongressen 2005 blev det rejäl konflikt. Partistyrelsen motsatte sig samkönade äktenskap, men fick ge med sig strax innan klubban föll när de insåg att de skulle förlora.
På kongressen i våras blev HBT-Socialdemokrater slutligen accepterade som en officiell sidoorganisation och får ta plats vid bordet i det mäktiga verkställande utskottet.
Samtidigt som det är en fantastisk resa finns mycket kvar att göra. Den växande högerextremismen liksom religiös extremism är hot mot hbtq-personers rättigheter och frihet i vardagen.