Hör Libanon

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

De israeliska bombplanen lägger Libanon i ruiner. Kriget har nu pågått en månad. En miljon människor är på flykt.

Hizbollah fortsätter att svara med raketbeskjutning av norra Israel.

Omkring hundra israeler har ­dödats, varav 36 civila. Över tusen libaneser har dödats, de flesta civila. Till och med palestinska flyktingläger bombas.

Människor har varken el, vatten ­eller mat. Hjälporganisationerna varnar för en humanitär katastrof.

Statsminister Göran Perssons idé om en givarkonferens med syfte att bygga upp Libanon är bra och nödvändig. Att som moderatledaren hävda att det handlar om valtaktik är cyniskt och kan bara sägas av en person med bristande internationellt engagemang.

EU:s bistånd bara plåster

Mönstret blir dock tydligt. USA och Israel för sin krigspolitik, där den så kallade terrorismen tros kunna bombas bort. Medan EU värnar om civilbefolkningen, bygger upp institutioner och ger bistånd. USA/Israel river ned. Europa bygger upp.

Mänskligt sett är EU:s hållning rätt. Problemet är att EU inte samtidigt använder sin politiska makt att sätta emot krigets logik. Om EU passivt låter Israel bomba sönder Libanon och rasera Gaza/Västbanken blir den humanitära hjälpen bara en sorts välgörenhet, ett plåster på såren men inget långsiktigt skapande av rättvis fred.

Utrikesminister Jan Eliasson brukar hävda vikten av en stark gemensam utrikespolitik i EU. Är det inte dags att Sverige driver konkret politik då? Kräv att EU bryter handelsavtalet med Israel. Att EU-länderna avbryter allt militärt samarbete med Israel. Att en kulturell bojkott införs som innebär att Israel får avstå deltagande i Eu­rovisions­schlagerfesti­val­en eller i Europamästerskap inom idrotten. Allt detta så länge som Israel bryter mot folkrätt och humanitär rätt.

I dag sammanträder utrikesnämnden. Frågan om medverkan i en ­internationell trupp i Libanon ska diskuteras.

Om Sverige ska delta måste FN-mandatet vara glasklart. Fredsstyrkan måste vara en del av en politisk uppgörelse, där Israels tillbakadragande, frågan om Shebaagårdarna (Golan) och Hizbollahs avväpnande finns med. En fångutväxling måste troligen också ingå.

Eliassons markering

”Först måste det till en resolution om eldupphör som alla parter känner förtroende för. En FN-styrka måste kombineras med att Libanons regering får kontroll över hela sitt territorium även den södra delen. Det får inte bli så att en gråzon eller någon sorts buffert för Israel skapas”, sa Jan Eliasson i Tensta i tisdags.

Det är en viktig markering.

Flera kritiska frågor finns att ställa. Är FN-truppen accepterad av alla parter – av Israel, Libanon och Hizbollah? Är uppdraget att avväpna Hizbollah eller att värna Libanons och Israels gränser? Ska civilbefolkningen tillåtas återvända till södra ­Libanon?

Sverige kan rimligen inte medverka i en trupp om den inte har mandat att slå tillbaka både mot israeliska intrång i Libanon och mot Hizbollahs attacker gentemot Israel.

Risken för inbördeskrig i Libanon är uppenbar, därför måste omvärlden lyssna på den libanesiska regeringen. USA och Israel får inte ensamma diktera villkoren.

HK