Pengarna är inte alls slut – de har flyttats
31 augusti 2014. välfärd.
Pengarna är slut” heter det i den pågående valrörelsen. Och det måste vara smått världsunikt.
Att en sittande statsminister försöker vinna val genom att övertyga folket om att han har gjort slut på alla reformpengar. Försök förklara det för utländska besökare!
Men ja, så verkar strategin se ut.
En av politikens sanningar är att de flesta regeringar överskattar vad de kan åstadkomma på kort sikt, och underskattar vad de kan åstadkomma på lång sikt.
Så även vår nuvarande svenska.
Fredrik Reinfeldt har inte lyckats bekämpa arbetslösheten som han utlovade, men han kan ha förändrat det svenska samhällets riktning.
Allt beror på vad som händer efter valet. Det är nämligen inte bara reformer som bygger landet, utan även avsaknaden av reformer.
”Jag slopar mina luncher för det mesta, tar mig knappt tid att gå på toa. Ändå klarar jag inte att hålla tiderna. Jag jobbar gratis för att hinna med mina uppgifter”. Så skrev Expressens Anna Bäsén i ett stort reportage från den svenska hemtjänsten i veckan.
Bäsén tog jobb som timvikarie på det privata företaget Bonitas, hon anställdes utan kollektivavtal, snabbt och lätt och utan egentlig bakgrundskontroll. Nästan omedelbart kastades hon ut i en tillvaro där äldre bara får duscha en gång i veckan, ständigt träffar ny personal och där de är besvikna och ledsna över att inte få den hjälp de behöver. Det är en tillvaro där hennes minsta rörelse styrs av kommunens rapporteringssystem, det som ligger som en app i mobilen och kontrollerar och registrerar varje minut av hennes arbetsdag.
Snart blöder hon näsblod, är förkyld, har fått utslag, svullen mage och smärtor i rygg och nacke.
Och hon gråter.
Hon gråter nästan varje dag av otillräcklighetskänslor och stress.
Att bry sig om de äldre betyder att också bry sig om dem som tar hand om de äldre. Allt sedan 1990-talskrisen har staten minskat sitt finansiella ansvar för finansieringen av välfärden.
Sysselsättningsandelen för kommunsektorn har fortfarande inte återhämtat sig från 1990-talskrisen och i dag är den 100 000 lägre än toppnoteringen på 1990-talet. I stället för att återställa välfärden har regeringen Reinfeldt som bekant valt att sänka skatten med 140 miljarder.
Tilltron till äldreomsorgen är av naturliga skäl låg hos svenska folket.
Och det får högst verkliga konsekvenser.
När man märker att ens mamma inte får tillräckligt med hjälp då väljer man att göra jobbet själv. Som LO:s förre chefsekonom Dan Andersson visat i rapporten ”Strävan efter ett liv i självständighet” för Arena Idé har mellan 70 000 och 120 000 personer gått ner i tid för att vårda anhöriga. 30 000 har helt lämnat arbetsmarknaden av detta skäl och ja, det handlar om kvinnor.
Kvinnor som är mellan 55 och 64 år gamla.
Sysselsättningsnivån i denna grupp är nu nere på samma nivå som för 25 år sedan. Här kommer vi till ytterligare en paradox i det som Fredrik Reinfeldt och Anders Borg kallar för arbetslinje. Skattesänkningar som skulle göra det lönsamt att jobba orsakar hål i välfärden som gör att, nej, det lönar sig faktiskt inte att jobba.
Medelklassen kan köpa tjänster för att täcka upp för det som hemtjänsten inte klarar av, men arbetarklassen, ja där slutar många att arbeta.
Är det såhär vi vill ha det?
Den gamla välfärdsstaten byggde på en logik där det offentliga levererade service uppifrån till medborgare som mer eller mindre passivt tog emot.
Det är knappast något som vi kan gå tillbaka till.
Men dagens situation där mobiltelefonappar försöker ersätta vårdrelationer och där konkurrens och upphandlingar har skapat ett svåröverskådligt om än detaljstyrt kaos som ingen litar på.
Det fungerar inte heller.
Vi behöver en ny debatt.
Och en diskussion där förslagen faktiskt får lov att kosta pengar.
Ja, regeringen säger att pengarna är slut och det är inte konstigt.
Fredrik Reinfeldt vill lämna saker och ting som de är.
Om skatterna är 140 miljarder lägre och det dessutom inte finns utrymme för reformer då kommer det han har byggt att lämnas intakt.
Processerna som regeringen har satt i gång eller förstärkt kommer att fortgå.
Då kommer vi att få ett annat Sverige.
Du kanske inte litar på hemtjänsten – men du kan alltid köpa privata tjänster.
Ditt barn kanske inte lär sig tillräckligt i skolan – men du kan alltid köpa läxhjälp.
Pengarna har inte tagit slut.
De har bara förflyttats. Och det kan man förstås tycka är bra.
Men då måste man vara beredd att leva i det samhälle som detta skapar.