Myten om taket

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-10-14

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

14 oktober 2008. Så har vi fått ett nytt ord i den politiska debatten: Utgiftstak.

Partiledarna skäller på varandra för att de inte fogar sig under utgifts-taket. Alla utom Lars Ohly då, som inte vill ha något utgiftstak alls. Risk-en är stor att vi kommer att få höra mer om taket i kvällens tv-debatt mellan Reinfeldt och Sahlin och i morgondagens riksdagsdebatt mellan partiledarna. För att inte tala om på fredag, när Reinfeldt och Sahlin möts igen i Sveriges radio.

Det blir en lång vecka. Låt oss hoppas att de utvecklar sitt resonemang om det ekonomiska regelverket.

Infördes för tio år sedan

Vi kan börja med att avslöja myten om utgiftstaket. Efter krisåren i början av 90-talet införde Göran Persson en ny budgetmodell med utgiftstak för de tre kommande åren. Tanken var att regeringen i god tid skulle se om någon kostnad skenade i väg och höll på att spränga taket.

Det är över tio år sedan systemet infördes och det är fortfarande regeringen som sätter tak för sina budgetar. Regeringen Reinfeldt, som tror på privata lösningar, har sänkt taken för statens utgifter.

Maud skällde på Mona

Socialdemokraterna vill höja utgiftstaken igen för att satsa mer på till exempel stödet till arbetslösa. I söndags fick Mona Sahlin skäll av centerledaren Maud Olofsson:

–?Ni spräcker utgiftstaken med 35 miljarder!

Det är inte sant, Maud Olofsson. Socialdemokraterna har rätt att lägga sitt eget utgiftstak den dag de sitter i regeringen. Om Mona Sahlin blir statsminister kan hon sätta vilket utgiftstak hon vill så länge hon får riksdagen med sig.

Men alldeles oavsett vem som sitter som statsminister måste plus och minus gå ihop. Mona Sahlin misstror i sin tur Lars Ohly och anklagar honom för att han inte vill sätta något utgiftstak alls.

Han vill att politikerna ska ha större handlingsfrihet att ta beslut från år till år. Han vill dessutom ha en investeringsbudget för stora satsningar som järnvägar eller broar.

Vi vet inte hur finanskrisen kommer att påverka sysselsättningen. Kanske måste vi, precis som på nittiotalet, fundera över hur vi bäst hushåller med statens pengar?

Vill vara säkra

I juni beslutade LO-kongressen att verka för en mer demokratisk styrning av finanspolitiken och att nuvarande system med utgiftstak ska ändras. Kongressen ville försäkra sig om att det finns pengar att satsa på nya jobb. Precis som Mona Sahlin för några år sedan, när hon slogs för buffertfonder i EMU-valrörelsen.

Då ville hon ha garantier för att det fanns pengar att satsa på nya jobb om det skulle bli kris.

Nu är krisen här. Det är en central uppgift för politiken att hålla ordning på pengarna. Förvärra inte krisen med en ansvarslös ekonomisk politik.

Men diskutera gärna tekniken för hur budgetarna ska göras.

EF

Följ ämnen i artikeln