Kör Kristersson i diket krävs en plan B om Nato
Nu går Finland in i Nato utan oss
Natomedlemskap är regeringens viktigaste fråga.
– Ingen annan uppgift är lika viktig som att det målet nås så fort som möjligt, sa Ulf Kristersson på den beryktade pressträffen i januari efter att SD:s gode vän Rasmus Paludan bränt en koran utanför Turkiets ambassad i Stockholm.
Turkiet hade i raseri lagt hela Natoprocessen på is. Kristersson såg sur ut.
Statsministern kallade, utan att nämna Jimmie Åkesson vid namn, de som låg bakom aktionerna i Stockholm för ”nyttiga idioter för krafter som vill Sverige illa”.
Det hade Kristersson helt rätt i.
Svårt att reparera
Relationen till Turkiet har dock visat sig vara svår att reparera. Koranbränningen blev ytterligare sten på börda i en redan komplicerad förhandling.
Nu ser Ulf Kristersson ut att vara på väg ner i diket igen. Trots att regeringens uttalade mål är att gå med i Nato samtidigt som Finland verkar det inte bli så. Helsingfors har nu fått klartecken på sin ansökan från Turkiet.
Det är bara att gratulera Finland till det.
Orimliga krav
Sveriges regering riskerar nu däremot att misslyckats på en central punkt när det kommer till svensk säkerhet. Ulf Kristerssons och Tobias Billströms eftergiftspolitik har uppenbarligen inte fungerat och i efterhand kommer hela strategin att behöva utvärderas ordentligt.
Hur kunde Sverige vara så oförberett på denna cirkus?
Men den viktigaste orsaken till situationen vi hamnat i är att Turkiet ställer orimliga krav. Bland annat kräver Ankara utlämningar av journalister som flytt till Sverige undan den turkiska regimen. Krav de vet att Sverige aldrig kan gå med på.
Syn på demokrati
I grunden handlar det om olika syn på demokrati, rättsstat och mänskliga rättigheter.
Om den turkiska regimen kan tvinga Sverige, en av världens friaste liberala demokratier, att acceptera deras auktoritära metoder så är det en enorm fjäder i hatten.
Hur som helst så står vi och stampar just nu medan Finland snart är Natomedlemmar. Det är dags att börja tänka tanken att detta läge inte är något tillfälligt.
I väntrummet
Hur länge vi blir kvar i väntrummet kan vi aldrig veta men om vi inte är medlemmar till Natos toppmöte i Vilnius i juli så behöver Sverige ta fram en ny strategi.
En verklig plan B.
Hur skulle en sådan kunna se ut?
Att återgå till den militära alliansfriheten är inte något rimligt alternativ, det vore en enorm risk i det rådande säkerhetsläget. Särskilt om Ryssland i en framtid kommer att återhämta sin militära styrka.
Säkerhet utan Finland
Idag bygger svensk säkerhet på att vi ”bortom fredstid” bygger säkerhet tillsammans med Finland. Våra avtal och samarbeten är både djupa och breda. Men den dag Helsingfors blir Natomedlemmar kommer Bryssel att bli viktigare än Stockholm.
Så oavsett vad folk säger i högtidstalen nu behöver vi förebereda oss på att stå allt mer ensamma på perrongen.
Under ansökningsperioden har vi en lång rad bilaterala löften om säkerhet, men löften räcker inte om detta drar ut på tiden. Det behövs bindande säkerhetsgarantier.
En möjlig plan B
En lösning om Vilnius misslyckas vore därför att Sverige föreslår en bindande bilateral försvarsallians med USA utanför Natos ramverk. Lite som Japan och Sydkorea.
Inte som en permanent lösning, men i väntan på att Turkiet accepterar oss som medlemmar i Nato.
En annan lösning vore att fördjupa samarbetet ännu mer i den brittiskledda styrkan Joint Expeditionary Force, JEF, som en plattform för övningar och med det uttalade målet att få hjälp om det värsta skulle inträffa.
”Strategisk autonomi”
En tredje lösning vore att snegla på Frankrikes idéer om vad de kallar ”strategisk autonomi” alltså att EU-länderna successivt ska bygga upp en tillräckligt stark försvarsförmåga för att minska beroendet av USA.
Alla dessa tre vägar är sämre än Natomedlemskap, men om Turkiet blockerar Sveriges medlemskap behöver vi faktiskt ha ett samtal om de realistiska vägar som finns. Att göra ingenting är ett dåligt alternativ.
Framtiden är oförutsägbar. Donald Trump kan vinna nästa presidentval i USA. Vladimir Putin kan anfalla fler länder. Kriget kan vidgas eller värre vapen användas.
Då duger det inte att sitta i väntrummet och hoppas på det bästa.