Ge EU plats i valrörelsen

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

Göran Persson och Fredrik Reinfeldt fick frågan till slut i förra veckans partiledardebatt. Vad vill ni göra under Sveriges EU-ordförandeskap 2009?

Driva miljöfrågorna, svarade Persson. Reformera jordbruket och gå vidare med utvidgningen, sa Reinfeldt.

Tv-programmet ”Agenda” förtjänar beröm för att tittarfrågan om EU fick plats bland förtidspensioner och a-kassa. Alltför ofta hamnar Europapolitiken i bakgrunden, trots att mycket står på spel under nästa mandatperiod.

EU är i kris efter Frankrikes och Nederländernas nej till konstitutionen. Motståndet mot nya medlemmar växer. Förra årets kompromiss om EU:s budget sköt de stora problemen om pengarna på framtiden. De kan hamna i den svenska regeringens knä år 2009.

Nya förslag

Hur ska samarbetet få fart igen?

EU-kommissionen kom med sina förslag förra veckan. Medan konstitutionen sakta tinas upp från frysen ska EU bevisa sitt värde för medborgarna genom initiativ som märks i vardagen.

Det är ingen dålig idé. Den är inte heller ny. På sätt och vis lutar den sig mot en av EU:s fäder, Jean Monnet, som ville bygga ett förenat Europa genom en serie små steg framåt. Den spanske sociologen Manuel Castells argumenterar för en europeisk ”projektidentitet” i sin trilogi om nätverkssamhället. Vi känner oss mer som européer om EU hjälper till att lösa problemen i vår vardag, menar han.

Mer för jobben

Den politiska huvudfrågan är: vilka projekt?

Svaren i den senaste Eurobarometern är tydliga. Medborgarna vill att EU gör mer för jobben, miljön, hälsan och mot brottsligheten.

När kommissionens marknadsliberala majoritet formulerar sig finns kampen mot brottsligheten med, men inte lagar om bättre arbetsvillkor, miljö och hälsa. Tvärtom ska den inre marknaden ha företräde.

Samma sak när Tysklands förbundskansler beskrev sin Europapolitik i torsdags.

Företagen borde slippa en fjärdedel av EU-reglerna, sa Angela Merkel till förbundsdagen. Däremot hade hon inga konkreta initiativ för det sociala Europa som medborgarna efterlyser. Samtidigt hoppades förbundskanslern att fransmän och holländare ska överge sitt motstånd mot konstitutionen.

Merkels grundsyn blev tydlig när hon beskrev den urvattnade kompromissen om farliga ämnen som att ”det har lyckats bli enighet om kemikalieindustrin”. Företagen är viktigast för Angela Merkel, inte medborgarnas hälsa.

De politiska formlerna för att bryta EU:s förlamning skiftar. Kan bättre villkor för företagen sätta fart på ekonomin, skapa fler jobb och framtidstro? Eller behövs det också en politik för bättre arbetsvillkor, jämställdhet, miljö och hälsa? Hur visar EU bäst sitt värde för medborgarna?

Den striden rymmer mycket dramatik och många bra berättelser. Låt EU-frågorna få den plats de är värda inför höstens val.

ME