Bonusjakter är en samhällsfara
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2011-02-22
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
När de privilegierade tar för sig är det svårt att predika samhällsansvar för andra
22 FEBRUARI 2011. Bankbonusar
I går presenterade Finansinspektionen en genomgång av hur finansmarknaden respekterar de nya reglerna för bonus som gäller sedan ett drygt år.
Svaret är: inget vidare.
Hälften av de granskade företagen har inte gjort tillräckligt för att begränsa bonusarna och några har enligt rapporten avsiktligt brutit mot reglerna.
Bankföreningens vd, Kerstin af Jochnick, försäkrar att medlemmarna ägnat bonussystemen både tid och resurser. Och det är väl det som är problemet.
Ett par år efter finanskrisen pågår festen som om ingenting hänt.
Bonusar väcker känslor. När de som sitter på makt och ekonomiska resurser berikar sig framstår det som girighet.
Miljonbonusar utmanar anständigheten. En fråga om moral, men just det brukar avfärdas som simpel avundsjuka.
Moral är möjligen inte bonusdirektörernas bästa gren.
Det borde det nog vara. När de privilegierade tar för sig är det svårt att predika samhällsansvar för andra. Men att EU – till sist – enades om begränsningar av de rörliga ersättningarna inom finanssektorn är faktiskt inte en fråga om moral.
Det berodde på att jakten på bonusar till sist blivit en samhällsfara. Personer som hanterar andras pengar och värderar risker ska helt enkelt inte jaga snabba vinster för att tjäna mer.
Bonussystem en krisorsak
När världen balanserade på den finansiella avgrunden var det många – inte minst Anders Borg – som pekade på kortsiktighet och bonussystem som en orsak till krisen.
Något tydligt tak för girigheten blev det inte från EU, trots den svenske finansministerns stundtals svavelosande fördömanden. Däremot försiktiga uppmaningar om långsiktighet, öppenhet och medvetna bedömningar av riskerna. Det är dessa förmaningar som legat till grund för den svenska Finansinspektionens regler.
Regler som banker och finansinstitut alltså enligt gårdagens rapport struntar i. ”Provocerande”, sa finansmarknadsminister Peter Norman.
Han borde inte vara överraskad.
Norman rekryterades trots allt inte till regeringen bara därför att han är kompis med Anders Borg. Kontakterna i finansbranschen räknades också som en merit.
De attityder som rapporten avslöjar kan inte ha varit obekanta på Finansdepartementet. Finansinspektionen avslöjar inte vilka företag som fuskar, av sekretesskäl.
Däremot lovar inspektionen att följa upp resultatet som en del av tillsynsprocessen. Frågan är om det räcker.
När det kommer till bonusar duger uppenbarligen bara klarspråk. Låt bonusdirektörer som bryter mot reglerna svara för sig, offentligt.