Straff och sanktioner skapar inga arbeten
Den första mars nästa år skärps villkoren för arbetslösa ungdomar och långtidsarbetslösa som inte har rätt till a-kassa. Den som missköter - det är ordet som används i förordningen - sitt arbetssökande ska först varnas och sedan stängas av från aktivitetsstödet i allt längre perioder.
I klartext betyder det att den som missar ett möte, misslyckas med att fylla i de föreskrivna rapporterna eller inte medverkar tillräckligt entusiastiskt i upprättandet av sin egen aktivitetsplan mister hela sin ersättning under ett antal dagar.
Till sist kan stödet sänkas permanent, till 223 kronor om dagen.
Mönstret känns igen
Mönstret känns igen. Arbetslöshet, sjukdom och annat åtgärdas med noggrant upprättade sanktionsprogram. Ju mer du trilskas desto värre för dig själv.
Regeländringarna är ett arv från den gamla regeringen. För ett drygt år sedan infördes ett motsvarande system för de arbetslösa som har ersättning från a-kassan. Den gången röstade Socialdemokraterna ja.
Ylva Johansson, då vice ordförande i arbetsmarknadsutskottet, försökte förklara varför i sin blogg.
"Det är rimligt att man ställer krav på den försäkrade".
Fungerar kraven?
Frågan är, fungerar kraven? Blir en långtidsarbetslös mer anställningsbar därför att aktivitetsrapporten är samvetsgrant ifylld? Hjälper mötet med arbetsförmedlaren om det inte finns några passande jobb? Underlättar hundratals framtvingade ansökningar rekryteringen för företaget?
Knappast.
I veckans budget föreslog regeringen en högre grundnivå i arbetslöshetsförsäkringen och höjda ersättningsnivåer i a-kassan. Budgeten skapar dessutom förutsättningar för en bättre arbetsmarknadspolitik.
Men det betyder inte att spåren av de senaste åtta årens moraliserande och straffande politik försvinner. Det jobbet återstår.