Nu stannar bussarna
I natt stannade en stor del av busstrafiken i Stockholm och Umeå. Bussförare och servicepersonal strejkar, eftersom medlarnas sista bud inte innehöll lösningar på något av de problem som deras fackförbund Kommunal drivit i förhandlingarna.
Ett skambud sa förbundets avtalssekreterare Lenita Granlund.
Bussarbetsgivarna pratar om "omfattande problem" och en stockholmstrafik som kommer att "korka igen". I Umeå och Södertälje stoppas statstrafiken helt.
Dessutom är förarna på pendeltågen redo att inleda en egen strejk redan på torsdag morgon.
Stoppar trafiken
Strejkerna kommer att få konsekvenser. Det får strejker, och kollektivtrafiken är samhällsviktig. I storstäderna är den en absolut förutsättning för att saker och ting ska fungera. Det finns helt enkelt inga alternativ.
Men just därför borde vi fråga oss på vilka villkor denna viktiga verksamhet bedrivs? Hur tar politiker i kommun och landsting ansvar? Hur går upphandlingarna till? Och vilket pris får personalen - de som faktiskt kör - betala för att tidtabellen ska hållas.
Det är nämligen precis det konflikten handlar om. Bussförarna strejkar för att slippa söka om sina arbeten varje gång ett nytt företag vinner upphandlingen. De strejkar för att få möjlighet att påverka scheman och arbetstider.
Låglönesatsning
Och de strejkar - förstås - för att få lika stora löneökningar som andra på arbetsmarknaden, i kronor räknat.
Trots att en stor del av avtalsrörelsens nu är avklarad är låglönesatsningen fortfarande ett rött skynke för arbetsgivarna. Det kan mycket väl leda till flera strejker den här veckan.
Nu när strejken står för dörren tycker plötsligt alla, också arbetsgivarna och de politiker som upphandlar trafiken, att busschaufförer och servicepersonal gör ett omistligt arbete. Det är märkligt att det inte märks när det ska förhandlas om löner och anställningsvillkor.