De får fel mediciner och saknar läkarkontakt
I livets slutskede brister kommunerna
Pandemin riktade strålkastarljuset på äldreomsorgen. Omsorgen var undermålig och kritiken var tydlig. Några år senare är det som om att ingenting har hänt.
Kommunerna lever inte upp till kraven. Det konstaterar Inspektionen för vård och omsorg, Ivo. I deras hittills största nationella översyn av omsorgen är det ingen som klarar måttet.
Bristfälligt
Samtliga kommuner sågas vid fotknölarna.
– Några kommuner uppvisar faktiskt fortfarande brister som vi påpekat tidigare och som vi nu återigen pekar på, säger Peder Carlsson avdelningschef på Ivo till TT.
I rapporten undersöker myndigheten alla kommuner som bedriver särskilda boenden för äldre i kommunal regi. Kort sagt äldreboenden.
Resultatet visar att i livets slutskede brister kommunerna.
75 procent av patienterna som avlidit saknade ett läkarlett samtal om hur vården skulle planeras. Nästan hälften av patienterna saknar en dokumenterad vårdplan i sin journal. En femtedel av de äldre har blivit fel medicinerade.
Åter igen slår Ivo fast att underbemanning är ett stort problem.
Dövörat
Det konstaterades redan innan pandemin. Det har resulterat till att personalen nu flyr.
I en rapport från Kommunal i år, framkommer det att inte ens hälften av personalen vill arbeta kvar i äldreomsorgen.
Personalen har gång på gång påtalat bristerna, men inte fått gehör. Det handlar om minutstyrning, att de inte ens hinner gå på toaletten och känner en konstant stress.
Bland personalen är en stor andel psykiskt och fysiskt trötta varje dag. Och många upplever att bemanningen flera gånger är så låg att det innebär en risk för de äldre.
Medelhavet
Fortsätter det såhär är det inte bara i klimatet där vi börjar påminna om Medelhavsländer.
I bland annat Grekland, Italien och Spanien är det vanligt med generationsboenden. De äldre bor kvar hos sina barn. Man tar hand om sin mormor på egen hand eftersom det inte finns en utbyggd välfärd.
I Sverige har vi haft turen att vi har haft en politik som fokuserat på att samhället, gemensamt, ska ta ansvar för äldre generationer. Det har varit en viktig jämställdhetsfråga för att inte kvinnor ska hamna i omsorgsfällan.
Den turen är på väg att vända.
Fungerar inte omsorgen havererar vardagen för många fler än den som behöver hjälp. Pandemin känns avlägsen när man läser Ivo:s rapport. Det är som att ingenting förändrats.