Det libyska folket måste försvaras

Ingvar Persson

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

21 MARS 2011. Kriget i Libyen

Det är möjligt att världen ­reagerat för sent. Det är också möjligt att insatserna inte kommer att räcka till. Risken för en massaker på den libyska oppositionen finns kvar, och mot marktrupper som ­terroriserar civilbefolkning är attackflyg och kryssnings­missiler trubbiga vapen.

Världssamfundets ingripande kantas av risker. Militära, politiska och humanitära.

Ändå är det absolut nöd­vändigt, militärt, politiskt och humanitärt.

En ny rättsordning

För en månad sedan beslutade FN om sanktioner mot det libyska ledarskapet. I förra veckan kunde säkerhetsrådet trots oenighet rösta igenom en resolution som legitimerar ­militära insatser och när reg­imen i helgen attackerade Benghazi svarade omvärlden med flyganfall och robotattacker för att skydda befolkningen.

Protesterna från Kina och Ryssland – som lagt ner sina röster i säkerhetsrådet – och från Afrikanska unionen är väntade, men inte särskilt kraft­fulla. Ingen vill nu framstå som Gaddafis allierade i kriget mot den egna befolkningen.

Det finns gränser, också för en diktator av Gaddafis format.

Omvärldens beslutsamhet

i fallet Libyen är ett slags milstolpe för en ny världsordning, en ordning där formuleringen ”skyldighet att skydda” har en konkret innebörd.

Det är en ny ordning, men det är knappast den internationella rättsordning världens ­tyranner har anledning att frukta.

Fortsatt våld i Jemen

För samtidigt som militär från västvärldens demokratier nu söker efter mål kring Tripoli och Benghazi får våldet

i Jemens huvudstad Sanaa fortsätta. I fredags dödades minst 50 demonstranter av kryp­skyttar och också i helgen krävdes dödsoffer.

Protesterna från omvärlden har varit försiktiga, möjligen därför att regimen i Jemen ­anses viktig i kampen mot muslimsk fundamentalism.

Gaddafi inte ensam

I Bahrain deltar trupper från Saudiarabien, ett av de länder som gått i spetsen för Arab­förbundets fördömande av Gaddafi, i regimens repression efter det folkliga upproret. Människorättsaktivister fängslas och pärlmonumentet som blivit symbol för upp­roret rivs.

Något inflytande för befolkningens shiitiska majoritet blir det inte frågan om.

Och USA, som har en stor flottbas i landet, förklarar att regimen varit i sin fulla rätt att kalla in utländska trupper.

I Libyen kan världssamfundet förhoppningsvis stoppa en tyrann från att mörda sin ­befolkning. Men det är fort­farande mycket långt till en världsordning utan tyranni.