Medborgargarden hör inte hemma i Sverige
Jag hade inte haft kontakt med Zdravko Jankovic på ett par år. Men i förra veckan hörde han av sig från Belgrad. Han hade sett bilderna i tidningen på brinnande bilar, maskerade människor och poliser. Bilder från Stockholm.
”Såg nyheterna med bilder av upplopp i Stockholm, eftersom det var sent trodde jag först att jag drömde, ser ut som ett gammalt jugoslaviskt skämt”, skrev han. Och undrade om jag var okej.
I dag firar vi nationaldag efter en märklig vår. Först Reva, poliser som jagade svenskar med utländskt utseende i Stockholms tunnelbana och en migrationsminister som öppet gjorde skillnad på blonda och blåögda och de med mörkare hårfärg. Mellan raderna hördes ekot av Fredrik Reinfeldts prat om att arbetslösheten inte är så farlig om vi bara räknar etniska svenskar.
Sedan stenkastning och bilbränder i Husby. Efter Reva var förtroendet för polisen i stora grupper kört i botten. Det blev förmodligen inte bättre av uppgifter om att polisen kallat folk för ”apor” och ”råttor”.
Kriminellt belastade
Slutligen bildades ett nazistiskt huligangäng för att hålla ”ordning”.
Enligt Expo organiseras ”Sveriges medborgargarde”, som de kallar sig, genom en Facebook-grupp med över 800 medlemmar, många grovt kriminellt belastade. Den hårda kärnan verkar bestå av organiserade nazister och fotbollshuliganer. Att döma av diskussionerna på Facebook-sidan är syftet snarare att ge invandrare stryk än att skydda något.
– Jag förstår att de uppfattar oss som hotfulla. Och det ska de fanimej göra.
Det ska vara obekvämt att terrorisera i Sverige, sa Daniel Spansk från nazistiska Svenskarnas Parti till Aftonbladet. Han är även ledamot av Nykvarns kommunfullmäktige.
”Sveriges medborgargarde” leder tankarna, möjligen avsiktligt, till Magyar Garda, Ungerska gardet, som stod nära det högerextrema partiet Jobbik. Ungerska gardet terroriserade främst romer och hämtade uniformer och symboler från andra världskrigets ungerska nazister, Pilkorsrörelsen. De förbjöds för några år sedan men mindre grupper har fortsatt på samma sätt. I Ungern har även flera uppmärksammade mord på romer inträffat.
I riksdagsdebatten förra fredagen vägrade Jimmie Åkesson (SD) att ta avstånd från ”Sveriges medborgargarde” trots att han pressades av Morgan Johansson (S) och Jonas Sjöstedt (V). Tystnaden är talande. Hans parti har sina rötter i nynazismen och Sverigedemokraterna har försökt utnyttja upploppen politiskt så mycket de kan.
Jag träffade Zdravko Jankovic första gången i slutat av 90-talet i Belgrad. Han var politiskt aktiv i oppositionen mot Slobodan Miloševi och jag var ditskickad av SSU för att hjälpa till med organisationen av socialdemokratiska ungdomsförbund i de nya länderna på Balkan.
För Zdravko, och de andra ungdomarna, var Sverige ett politiskt paradis och en viktig förebild. En stark välfärdsstat, ingen nationalism och inget våld. Vi hade ändlösa seminarier om organisation, politik och ekonomi. ”I Sverige gör vi si, i Sverige tänker vi så.”
Bilden av landet raseras
Precis så brukar vi se på oss själva.
Sverige är världens modernaste land, en förebild, ett världssamvete, något att vara oerhört stolt över. Därför gör det så ont när andra inte delar den bilden längre. Därför känns det så bisarrt att förklara för Zdravko att det Sverige jag en gång var i Belgrad och talade om inte längre finns.
Nyligen rapporterade OECD att Sverige nu är det land där klassklyftorna ökar allra snabbast. PISA, som jämför kvaliteten på skolor mellan länder, meddelar att Sverige rasar i relation till andra länder i helt centrala ämnen som matematik och läsförståelse. Enligt Rädda Barnens senaste rapport finns det 242 000 fattiga barn i Sverige, många av dem med ensamstående föräldrar.
Livsfarlig gräns passeras
Enligt borgerligheten har de ökade klassklyftorna inget att göra med det som händer i Husby. I stället är det föräldrarnas ansvar att ungarna kastar sten. Alltså behöver inte politiken ändras och klassklyftorna kan fortsätta att öka. Så privatiserar man ytterligare en samhällsfråga till att bli ett problem för individer.
Men när sociala konflikter övergår i våld korsas en livsfarlig gräns. Och de som bor i Täby, Danderyd eller Lidingö ska inte tro att den sociala oron kommer att stanna i Husby, eller andra fattiga förorter.
När Sverige faller isär drabbas vi alla. Förr eller senare.
När bilar brinner och medborgargarden bildas har det faktiskt gått för långt, det borde även den mest inskränkta högerperson förstå.
De ökande skillnaderna har skapats genom politiska beslut. Det betyder att de också kan lösas med politik.