Gamla människor måste få kosta
I genomsnitt ligger det varje dag över 1370 patienter som sjukvården beskriver som färdigbehandlade på landets sjukhus. Patienter som oftast skulle må bättre av att vara någon annan stans, och som dessutom tar upp en vårdplats för någon som behöver den bättre.
Problemet är att detta någon annan stans ofta inte finns. Färdigbehandlad är nämligen långt ifrån det samma som frisk.
Fruktansvärd ångest
Nästan alla som deltagit i ett vårdplaneringsmöte för en äldre anhörig kan vittna om en fruktansvärd ångest över hur den sjuke förvandlas till något alla vill skjuta ifrån sig. Varken sjukvården eller kommunens äldreomsorg kan eller vill erbjuda en acceptabel lösning.
Alldeles för ofta är den enda återstående alternativet att anhöriga - nästan alltid kvinnor - tvingas ta ansvaret. Inte sällan betyder det också att ge upp en del av sitt arbete och sin inkomst.
Det finns en enkel förklaring. I en rapport från förra året konstaterar den tidigare LO-ekonomen Dan Andersson att äldreomsorgens andel av BNP minskat med fem procent sedan början av 1990-talet.
Större brister
I verkligheten är bristerna ändå större, eftersom allt fler blir riktigt gamla.
Det saknas platser på särskilt boende, platser för långvarig vård och resurser i hemtjänsten. Och det är kvinnliga anhöriga som tvingas täcka upp för bristerna.
I dag har Ekot berättat att regeringens samordnare, Göran Stiernstedt, ännu en gång uppmanar kommuner och landsting att förbättra samarbetet. Och skulle det inte fungera kan han tänka sig en lag för att tvinga fram en samordning.
Kommunernas frist innan de ska ta över ansvaret för en patient skulle minskas från fem till tre dagar.
Samarbete behövs
Det är säkert inte dåliga förslag. Självfallet måste landsting och kommuner bli mycket bättre på att samarbeta.
Men om det är resurser som saknas, om det inte finns platser på särskilda boenden eller personal tillgänglig i hemtjänsten? Till vilken nytta är då samarbetet och samordningen?
Fler händer och fler sängar
Risken är stor att det åter blir vi som anhöriga som ändå sitter där med ansvaret. Om den sjuke nu har några anhöriga.
En ny lag som tvingar kommuner och landsting att samarbeta är kanske nödvändig. Men framför allt behöver äldreomsorgen nya resurser.
Fler händer, fler sängar och nya vårdplatser.
Till sist är det faktiskt sådant som räknas.