Jalla, Jalla! Det är bråttom!

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

På arabiska är jalla en uppmaning att skynda på eller komma igen. Det är också titeln på en bok till eleverna i gymnasiets första och andra årskurs. Den handlar om mötet mellan det svenska samhället och den muslimska kultursfären.

”Jalla! Nu klär vi granen”, som den fullständiga titeln lyder, har sammanställts av en grupp på utrikesdepartementet. Den är en blandning av ungdomars egna tankar, intervjuer och texter av experter på olika områden.

– Det är inte i första hand en lärobok i religion, sa utrikesminister Anna Lindh när hon i går tillsammans med Mona Sahlin, Britta Lejon och Thomas Östros presenterade boken.

”Jalla! Nu klär vi granen” ska enligt ministrarna bryta schablonbilden av muslimer. Islam betyder olika saker för olika muslimer, precis som tron har olika betydelse för kristna.

– Sverige är ett mycket sekulariserat land, sa demokratiminister Britta Lejon.

Frågan är om hon har rätt? Fortfarande har de flesta av oss undervisats i kristendomskunskap och sjungit psalmer.

De viktiga riterna hänger samman med kyrkan och när en biskop eller präst tar till orda i en fråga som är aningen mer brännande än dagens kollekt blir det ett herrans liv, om uttrycket tillåts.

Till helt nyligen var Sverige ett religiöst och etniskt enhetligt samhälle. I ett sådant är det lätt att betrakta andra som schabloner.

I dag är verkligheten en annan. Ändå finns bilderna kvar. Araber, oljan och islam blir liksom ett paket. Ingen plats för muslimer i Sverige, eller i Indien.

Massmedia fungerar ofta på samma sätt. Det är det främmande som lyser.

– Jag tror inte, ta i trä, att det finns en så utvecklad islamofobi i Sverige, sa Anna Lindh men varnade samtidigt för att många knyter samman religionen med fundamentalism.

Det är kanske inte så konstigt. Talibaner och självmordsbombare är nyheter, men de är inga bra eller typiska representanter för Sveriges 350 000 muslimer.

Efter den 11 september talades det åter om en kamp mellan civilisationerna.

Samma drag går igen i den palestinska tragedin. Det borde vara en omöjlig tanke.

I vardagen möts inga civilisationer, bara individer. Det kanske är ett tecken på en växande självinsikt när det svenska regeringskansliet försöker underlätta det mötet.

Eller också är det ett tecken på att mycket återstår om utrikesdepartementet måste upplysa oss om att 350 000 av våra landsmän inte kan beskrivas med en schablon.

Det är i alla fall bråttom. Jalla, Jalla!

Ingvar Persson