Något farligt är på väg att hända i Sverige

I lördags berättade Dagens Nyheter att passagerare som åkte mot Åland under veckan har delats upp i två olika bussar.

En buss för ”svenskar” och en buss för personer med ”utländskt utseende”.

Nu avslöjas ytterligare ett fall, den här gången på Viking Lines bussar från Örebro.

Knappt har vi hunnit ta in att ambulanspersonal i Gävle vägrat hjälpa en pojke som hoppat ut från ett fönster, sex meter rakt ner i marken, eftersom han var flykting. Eller, för att använda migrationsminister Tobias Billströms terminologi: för att pojken inte var blond och blåögd.

Dessa nyheter är välriktade slag rakt i veka livet på ett land som förnöjt låtsas att det inte finns någon rasism innanför våra gränser.

I sin bok ”Främling, vad döljer du för mig” berättar författaren Marcus Priftis om Kelly Tainton – vars pappa är en svart man från Sydafrika. Tainton fick i tonåren inte komma in på sin stockholmska fritidsgård när det var Grease-fest. Han hade nämligen inte lyckats få till en riktigt bra John Travolta- frisyr.

”Det där är 70-tal”, sa fritidsledaren och underkände Taintons brylkrämade mikrofonfrisyr.

Det där är inte rasism, invänder någon. Det privilegiet – att definiera vad som är rasism och vad som inte är det – är något vissa kan ta sig. Ofta ser dessa vissa ut som mig. Att lyssna på hur människor som faktiskt drabbas av rasism känner sig, det är vi inte så intresserade av.

I bland kan vi köpa att enskilda Sverigedemokrater är rasister. Det känns tryggt, att projicera allt som är hemskt på dem och så kan vi sova gott om natten.

Men det största problemet med rasistiska och främlingsfientliga partier är inte att de finns, att folk röstar på dem eller att de sitter i riksdagen.

Det största problemet är att de riskerar att påverka omgivningen i en rasistisk och främlingsfientlig riktning. Att andra partier köper deras problemformulering, att människor som aldrig skulle rösta på ett rasistiskt parti köper deras verklighetsbeskrivning. Att de ledande och etablerade partierna tar över de främlingsfientligas retorik och praktik.

Vi har sett det i grannländer och vi ser det hända i Sverige i dag. Det är det här som är det riktigt farliga, det är när det här händer som samhällen förändras.

I dag är något farligt på väg att hända i Sverige. För det är ju så att apartheidbussarna till Åland, ambulanspersonalen som vägrar vårda flyktingbarn, poliser som jagar papperslösa i tunnelbanan, migrationsministrar som talar om flyktingar i termer av ”kvoter” och förlorar sig i rent rasistiska resonemang kring ögonfärg, och tv-debatter där frågan om ”hur mycket invandring Sverige tål” ställs hänger ihop.

Vi leker en farlig lek just nu. Misstänkliggörandet, bristen på respekt för andra människors upplevelser och politiker som glatt experimenterar med avgrundsretorik – det är ett gift som kommer få samhället att ruttna inifrån.

I dag är 1,8 miljoner människor i vårt land födda utomlands eller har två föräldrar som är det. Det är var femte svensk.

Om vi inte tillsammans säger ifrån i dag kommer var femte svensk få sitta på den andra bussen i morgon.

Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.

Följ ämnen i artikeln